Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En konung som samhällsomstörtare
- Bistra tider för storfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vilket avgörande skulle konungen nu fatta? Han svarade
— med en fråga till samtliga riksens ständer, »huruvida Kungl.
Maj:t är berättigad i anledning av Sveriges lag, 4:e kap.
konungabalken, län läna och vid riksens stora trångmål
återtaga och därom till fäderneslandets bästa disponera».
Därmed hade Karl XI påmint om att här fanns gammal
lag att hålla sig till, om ock så gammal, att den under
århundraden varit förgäten. Svaret kunde ju ej bli mer
än ett. Så var reduktionsfrågan utan inskränkning lagd i
konungens hand, och de små förläningarna voro ej längre
skyddade.
*
På 1686 års riksdag bröt reduktionens störtflod igenom
ännu en fördämning. Då kom turen till de s. k. köpe- och
pantegodsen, d. v. s. sådana gods som kronan sålt till
enskilda eller lämnat såsom säkerhet för penninglån. Hur
staten kunde komma till indragning av pantegodsen förklaras
på följande sätt. Man beslöt att nedsätta räntan på kronans
skulder till 5 % — i vissa fall till 8 % — och denna
räntenedsättning skulle ha retroaktiv kraft, d. v. s. gälla även gångna
tider, då innehavaren av pantegods kunde ha haft ända till
15 % avkastning av egendomen. Skillnaden mellan dessa 5
eller 8 % i ränta och vad godset för varje år avkastat
räknades nu staten till godo och avdrogs för det ena året efter det
andra från kronans skuld. Så snart de årliga ränteskillnaderna
uppgingo till samma belopp som lånesumman, ansågs denna
vara av staten betalt och godset hemfallet till kronan. Ja
innehavaren fick vara tacksam till, för att konungen »av gunst
och nåd» fritog honom från att göra kontant inbetalning av
vad han ytterligare kunde ha tjänat in utöver de 5 eller 8
procenten.
Genom en liknande beräkning kom regeringen till ett
förslag att indraga även köpegodsen, och i bägge fallen funno
ständerna ingen annan utväg än att foga sig.
Genom detta beslut fick reduktionen över sig en prägel
av överdrift och godtycke, som gjorde den ännu mera
förhatlig. »Som ett frodigt träd», uttrycker sig F. F. Carlson,
»oupphörligt framskjuter nya grenar, så födde ock
reduktionsarbetet av sig ständigt nya efterräkningar. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0209.html
