Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Bistra tider för storfolk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förändring, livet i huvudstaden undergått, sålunda: »Här
tänker man icke på något annat än reduktioner och
likvidationer. Allt det övriga hanteras som småsaker. Allmänna
bruket är att leva som en stackare. Man låter bära ett
par rätter upp på sin kammare och spisar där men icke i
matsalen. Man sätter för sin vagn ett par skinkmärrar, så
eländiga, att de blott med möda kunna draga densamma,
isynnerhet då det bär uppför den backe, som går till slottet.
När herrarnes åkdon äro så eländiga utanpå, gissar jag, att
deras hus icke äro bättre invändigt, och därför har jag
nästan icke besökt någon enda utan stannar för det mesta
på mina rum.»
Det var slut i Sveriges land med dessa småfurstar, som
talat om sitt »hov» och sina »undersåtar». Bönderna på deras
gods kommo åter omedelbart under kronan. Allmogens
frihet var räddad.
Starkast märktes skillnaden mellan förr och nu i Livland
och Estland, där bönderna äntligen befriades från
livegenskapens bojor, i och med det att de kommo direkt under
svenska kronan. Karl XI beslöt nämligen vid tiden för
reduktionens början att upphäva denna kvarleva av
medeltida barbari från Tyska ordens tid. Och på en lantdag för
Livland år 1681 hemställde han till adeln att på sina gods
följa kronans exempel, »ty livegenskapen», yttrade Karl,
»strävar emot den kristliga kärleken, hindrar ömsesidigt
förtroende mellan herrar och underlydande samt förtager all
lust till inflyttningar i landet».
Till sin harm fick konungen från Livlands adel mottaga
ett bleklagt nej, men detta blott stärkte honom i hans
föresats att på de gods, som hemföllo till kronan, »upphäva
slaveriet», såsom han uttryckte saken. Och icke var det värt,
att herrarne i Livland längre hanterade sina underlydande
hur som helst. Då fingo de över sig kungliga kommissioner,
som rannsakade deras handlingar, och erhöllo av Karl
förmaningar att »taga sig tillvara för slikt okristeligit och
straffbart förhållande», ty konungen hade lovat bönderna, att de
skulle anses och behandlas »icke såsom livegne eller slavar
utan såsom svenske bönder».
Litteratur:
A.Hammarskjöld, Bidrag till Livlands historia under
Karl XI:s regering. (Historisk Tidskrift för år 1888.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
