Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En konung som samhällsomstörtare - Envåldsmakten utvidgas ytterligare på riksdagens bekostnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
På 1689 års riksdag togs ytterligare ett steg i samma
riktning. Ständerna kommo då in på tal om att en del
rådsprotokoll och andra handlingar — från år 1680 och äldre tid —
— kunde innehålla »anstötliga tal» rörande »den konungsliga
makten och högheten». Härmed åsyftades yttranden,
stridande mot det sedermera fastslagna enväldets grundsatser,
Lantmarskalken föreslog, att man skulle hos Kungl. Maj:t
i underdånighet anhålla att få del av dessa handlingar för
att kunna undanröja sådana anstötligheter. Ständerna
behjärtade genast lantmarskalkens ord, att det skulle lända
dem till beröm och fördel, om de visade sig taga nära del i
allt, som anginge Kungl. Maj:ts höga rätt, och utverkade
konungens tillstånd att undersöka de ifrågavarande handlingarna.
Ur rådsprotokollen från Karl XI:s första regeringsår, ja
t. o. m. från de båda förmyndarregeringarna, framletades
nu alla yttranden, som kunde vara stridande mot enväldets grundsatser.
Vad var meningen med denna besynnerliga åtgärd?
Antagligen att genom förnyade riksdagsbeslut hålla
medvetandet om enväldets laglighet levande och förhindra uppkomsten
av motstånd däremot.
Slutet blev, att både ständerna och rådet överlämnade till
konungen var sin underdåniga skrivelse, vilka i konungens
kansli sammanfattades till en. I den beklagade rådet och
ständerna av allt hjärta, att »sådane orimmeligheter och
förmätne galne meningar skola hava kommit någon i tankar.
Ja», heter det, »av den trogne nitälskan och oförfalskade
kärlek, som vi bäre till Kongl. Maj:ts höga person, som vår
nådige, gode, oförliknelige konung och herre, drage vi en innerlig
avsky och fasa till slike förgripeliga tal och discurser,
önskandes av hjärtat, att sådant aldrig hade blivit tänkt eller talt».
Man fann ock, »att Kongl. Maj:t har orsak att vara på det
högsta förtörnad över dem, som således talt och sagt, och
att Kongl. Maj:t rättmäteligen sådant efter behag kunde
påtala och beivra låta». Men man bönföll, att »Kongl. Maj:t
täcktes i nåder sig beveka låta, att alle slike i protokollen
anstötelige passager måtte utplånas och till intet göras samt
Kongl. Maj:t medelst dess infödde mildhet av blotta nåde
sådant låta nu och till evige tider vara dött och förgätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
