Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Försvarsväsendet nydanas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
År 1693 ingrep han mot det missbruket av kapteners och
löjtnanters befälsrätt, att de »utan föregången order utav
översten eller vederbörande regementsofficerare ibland
understå sig avstraffa soldaterne för varjehanda förseelser
med spöslitande och andre slika svåre straff, alldeles intet
lämpade efter brottet». Det skulle hädanefter få ske endast
i det fall, att »en soldat antingen kommer drucken på mötet,
så att han ej kan göra tjänst, eller ock att han alldeles
försummar mötet». I dessa fall hade en kapten eller löjtnant
rätt att straffa honom »med sex par spö, tre slag med
vardera paret».
Dryckenskap tycks ha grasserat särskilt betänkligt vid
kavalleriregementena, där det fanns en hel del ryttare,
som voro »mycket begivne på fylleri och dryckenskap».
Därför fingo officerarne befallning att allvarligen förmana
dem till nykterhet. »Men», stadgade konungen, »där det
intet hjälper utan ryttaren eller sventjänaren likväl visar
sig drucken antingen under marschen till möten,
mönstringar och kamperingar eller ock fyller sig, medan de påstå,
skall en sådan, sig till näpst för detta sitt oskickelige väsende,
förste gången straffas med järn, andre gången med pålen,
och där han kommer tredje gången igen, plikte med sex
par spö, tre slag av vardera paret, vilket utan något
skonsmål exekveras skall; dock intet förr, än den brottslige bliver
nykter igen, att han desto bättre må besinna sig och kunna
taga sig straffet till varnagel.»
Befälet borde också ha omsorg om att soldaterna förde
ett sedligt leverne. I november 1692 fick, för att anföra ett
exempel, fältmarskalken Rutger von Ascheberg, som då på
ett synnerligen förtjänstfullt sätt utövade ämbetet som
generalguvernör över Skåne, Halland samt Göteborgs och
Bohus län, mottaga en kunglig skrivelse med anledning av
»att ifrån Köpenhamn och Seland en hop löst parti av
kvinnfolk esomoftast skola komma över till Skåne och sig uti
städerne uppehålla, givandes soldaterne uti garnisonerne
tillfälle sig med dem att beblanda». Sedan, »då antingen
födsletiden är nära eller barnet redan är fött», brukade
barnets fader av fruktan för lagligt straff för lönskaläge
»komma att söka sine officerares tillstånd att träda med
sådane kvinnspersoner i äktenskap». Men på det sättet bleve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
