Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Försvarsväsendet nydanas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Följden av dessa åtgärder blev också, att amiralitetskollegium
år 1697 kunde konstatera, »att Eders kungl. Maj:t
hädanefter alltid kan göra sig förslag uppå gode och duktige
sjöofficerare av Dess egne undersåtare, i stället för att man
uti forne tider har måst ibland både lita på främmande och
taga därtill vad folk som man få kunnat».
Vad båtsmännen beträffar, fingo de tillstånd att »i
Östersjön, evar dem behagade, låta bruka sig uppå
kofferdifarkoster uti varjehanda sjöresor till att därigenom göra sig
befarne och uti sjömanskapet övade».
Teoretiska insikter i navigation erhöllo de, som därför voro
lämpade, vid den styrmansskola, som konungen inrättade.
När de, som genomgått denna läroanstalt, praktiserat till
sjös några år, lämpade de sig bra till underofficerare på
flottan, »givande jämväl hopp om sig att bliva i framtiden helt
snälle och hurtige officerare».
En stor del av flottans manskap hade man dittills tagit
från de finska kusttrakterna. Men som Bottniska viken sällan
blev isfri förrän i slutet av april, hade det den olägenheten
med sig, att manskapet sjövägen aldrig hann fram till
Stockholm förrän i maj eller juni, och försök, som gjordes, att låta
dem marschera landvägen slogo ännu sämre ut. Ty genom
den långa färden »om vårtiden, då det varken bar eller brast,
uti slagg och regn samt uti vårvattnet in till knäs» blevo
båtsmännen alldeles utmattade; och när de äntligen kommo
fram till Stockholm, måste de »merendels i Dalarön och
flerestädes, innan flottan till sjös kom, livet tillsätta. De övrige,
som icke strax dödde, månde ock sedan efter hand, emedan
de varken vid klimatet voro vane eller eljest på detta sättet
länge kunde uthärda, genom döden avgå.» Så stod man där
utan tillräcklig bemanning och måste utskriva alldeles oövat
folk, som »på skeppen mera i vägen och till hinders stått för
andre, än de själve kunnat tjäna och gagna».
Men onekligt var, att »detta folket i sig självt är manbart
och gott, när de allenast få lära språket och vänja sig vid
detta svenska klimatet». Därför hittade konungen på att
låta i Blekings och södra Smålands kusttrakter förlägga och
indela över 2,300 båtsmän från Finland och Norrland.
Resultatet blev gott. Man fick i dem »så gode och kapable
sjömän, att man dem icke bättre begära vill, ja en stor del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
