Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man över måltid talar, böte halvt öre, item för var ed man
svär ett runstycke penningar, vilke skola komma de fattige
till godo.» Till den ändan skulle fogdarne »alltid låta hänga
en bössa i borgestuvan, där sådane förbrutne penningar till
de fattiges behov inläggas och förvaras kunna». Till
fogdarnes skyldigheter hörde också »att när de höra eller förnimma
någre svärja eller bannas på deras arbete eller var de helst
kunna stadde vare, att de dem då med hårde ord straffa och
näpsa».
I Karl X:s hovartiklar inskärpes hos hovfolket att avhålla
sig från allt gruveligit svärjande och bannande. Finnes någon,
heter det, »som av dryckenskap, iver eller en lättfärdig vana
härmed Gud förtörnar, den anklage Våre hovpredikanter för
riks- och hovmarskalken eller ock hovmästaren, och de taga
löfte av densamma, det han framgent med sådant vill avstå.
Kommer han oftare därmed igen, straffes då antingen med
fängelse eller hovets förvisande, eftersom man kan göra sig
tankar om hans förbättring.»
År 1665 utkom en kunglig »stadga om eder och
sabbatsbrott», vari klagas över att alltför många svenskar brukade
späcka sitt tal »nästan uti varannan mening» med »de
dyraste och förskräckeligaste svordomar, som upptänkas kunna».
En del gjorde det »av bitterhet, vrede och övermod, en del
av ond vana och en del av skadelig och obetänkt inbillning,
som skulle deras tal, besynnerligen om främmande eller ovane
eder nämnas, därmed utprydas».
Nu förbjöds strängeligen »all svordom, det vare sig vid Gud,
den helige trefaldighet, vid Guds pina, sår, kraft, sakramente,
död, blod, himmel, element eller vid något annat ting, såsom
ock att förbanna sig eller någon annan, önska sig eller någon
annan uti djävulens våld».
Till avskaffande av ett så »vederstyggeligit bannande och
svärjande» borde föräldrar, husbönder och lärare vakta sig
för att genom sitt exempel vänja barn och underhavande
därvid; och om dessa visade sig ha hemfallit åt den onda vanan,
borde de aga och straffa dem. Hjälpte ej detta, ägde de vända
sig till vederbörande själasörjare; och om ej heller hans
allvarliga förmaningar verkade, kunde saken gå vidare till
prosten eller till biskop och konsistorium. Skulle varningar även
från detta håll visa sig fåfänga, borde saken dragas inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
