Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldskonungen i arbete - Envåldshärskaren utsträcker sin makt även över kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjänst hindras från den plikt, honom åligger, med all flit
och trohet att driva barneläran.»
Längre än till förmaningar vågade man emellertid ej
sträcka sig i kyrkolagen, och de svenskar, som kunde läsa
och skriva, förblevo alltjämt mycket få. Jämförelsevis
längre torde man i Finland ha kommit i dessa färdigheter,
åtminstone att döma efter en skolordning, som år 1683
utfärdades för Åbo stift av biskop Gezelius, en av de forna
lärjungarne vid Johannes Rudbeckii gymnasium.
I denna förordning föreskriver han, att i alla församlingar
på landsbygden liksom i alla städer skulle finnas en
»pæedagogia», där barnen kunde lära sig läsa. Fördenskull ägde
prästerna att »förskaffa skickelige personer, som den mödan
på sig taga att informera barnen i församlingen». Pedagogen
borde förses med »bekvämeligit rum och hus, helst där
barnen kunna vara honom när omkring om nätterne».
Slutligen skulle prästerskapet också »förehålla församlingen, huru
nödigt och Gudi behageligit det är, att de låta lära sina
barn läsa i bok.»
»Skulle», heter det vidare, »någon vara så fattig, att han
inga medel hade att hålla sitt barn — det han dock gärna
önskade — till att lära, så varder pastorn för det sörjandes,
att gudfruktige och förmögnare människor hjälpa till ett
sådant fattigt barns uppehälle och nödiga böcker. Item i
de församlingar, där några byar äro långt ifrån kyrkan
belägne, kunna några hushåll sig förena och någon kvick
och läraktig pilt på några månader vid kyrkan hålla, vilken
sedan kan de andra barnen i grannskapen lära för en billig lön.»
Kosteliga anvisningar ger den gode biskopen ock om
själva metoden att lära in alfabetet. Han börjar med en
förkastelsedom över »det gamla manéret, nämligen att
barnen läsas några bokstäver före och lärjungen läser dem
efter; sedan befalles han att sätta sig neder och läsa över,
som det kallas. Käre, vad skall han läsa över, som
näppligen känner en bokstav?»
I stället borde »några bokstäver, 4 eller 5, läsas honom före,
ex. A a a b c d, och desamma än flere gånger, än tillbaka:
d c b a a A, item A a a b c d etc., än pekas på ymsa bokstäver
och discipulen frågas och underrättas, till dess han dem väl
känner. Och så må han läsa dem några gångor för sig själv,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
