Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att mannens närmande till henne ägt rum under ett av hennes
vanmaktstillstånd, utan att hon vetat om det.
Som exempel på Svedbergs böjelse för det mystiska må
till sist nämnas, att han i sin uppbyggelsebok »Gudelige
dödstanckar» anför följande »intyg»:
»Anno 1708, den 12 oktober, då jag tillika med översten, nu
hos Gud salig, högvälborne herr Lars Hierta Person, besökte
överstlöjtnant Jöns Hierta på Enetorp, som en rund tid
legat till sängs av ålderdomssvaghet, föreföllo åtskillige
discurser, isynnerhet om det tyska kriget, i vilket han hade
tjänt uti högstsalig konung Gustavi Adolphi tid. Och begynte
ovanbemälte överstlöjtnant förtälja en underlig ting, som
år 1631 skolat sig tilldragit, säjande: ’När vi kommo till
Stettin och honom intagit, gingo våra soldater hit och dit
på gatorne, jämväl på kyrkogården. Där fingo vi höra
sjungas med klar röst om ljusa dagen denna psalmen ’Vår
Gud är oss en väldig borg etc.’ Men såsom vi nu ingen sågo
utan tyckte rösten komma utur kyrkomuren, alltså gingo
somliga in uti kyrkan och somliga utanföre, till att desto
grannare märka, på vad ställe i muren denne ljuvlige sången
var. Detta skedde ock andra och tredje dagen på lika sätt.
Då tänkte vi: här måste visserligen en sitta inne uti muren
och sjunga. Begärade alltså lov att taga några stenar utur
muren och se därefter; vilket oss blev efterlåtet. När vi
hade brutit ut stenarna, funno vi där en vacker prästman
stående, klädd uti prästerliga kläder, med krage, sådan som
prästerne här i Sverige bruka, havande en psalmbok i handen
och en liten kalott på huvudet. Varande hans kläder så
rene, att icke någon fläck eller ringaste stoft på dem skönjas
kunde, utan som de varit helt nye: kragen så ren och slät,
som hade han varit nyss stärkt, hans hår så redigt och slätt,
som han sig nyligen kammat hade. Psalmboken, den han hade
i sin hand, var så ren, som hon nyligen kommit ifrån
bokbindaren. Därhos var hans ansikte mycket däjeliget med fin hud.
Då han var tillspord, vårföre han så står där uti muren,
svarade han: ’Jag är här insatt och inmurad för 40 år sedan,
för den iver skull jag brukade uti den rena lutherska
religionens förfäktande. Och haver här i detta rummet haft
tusenfalt större förnöjelse, än då jag var på fri fot.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
