Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tvenne trofasta kulturarbetare - Jesper Svedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
myckna bekymmer att då ingalunda mana mig bort. Och
tror jag, att Kristi mening har varit densamma, när han
svarade sin moder något hårt i bröllopet i Kana i Galileen:
’Kvinna, vad haver jag med dig? Min tid är icke ännu
kommen.’»
Efter ett tolvårigt lyckligt äktenskap, som välsignats med
nio barn, dog Sara år 1696. Svedberg blev ej länge ensam.
»Om Andersmässodag år 1697», berättar han, »hade jag i
en välsignad stund mitt bröllop med min andra käraste
hustru, den äreborna, gudfruktiga, dygdesamma och
förnäma matrona fru Sara Bergia, salig prostens och
kyrkoherdens i Norrbärke i Dalarne magister Anders Bergii kära
dotter. Hon hade varit salig häradshövdingens Johan
Norlinds efterlåtna änka.
Jag var aldrig tillförene med henne bekant, visste mig ock
aldrig hava sett henne. Blev dock oförmärkt underrättad
om hennes gudfruktighet, fromhet, frikostighet mot de
fattige och att hon var välmående, såg väl ut och var en
snäll hushållerska och hade inga barn. Summa:[1] en sådan
stod mig väl an. Jag tager Gud till råds med innerliga
böner och åkallan, skriver henne till och upptäcker mina
tankar. Hon genom Guds tillskyndan samtycker till min
begäran.
Två dagar före bröllopsdagen kommer jag till Stockholm,
dit hon ock två dagar förut efter avtal kommen var. Jag
föres in allena i en kammare, där hon allena före mig satt.
Men jag visste intet, kunde ock intet tänka, att det var hon,
ty ingen sade mig det. Jag sätter mig ned bredvid henne.
Vi taloms länge vid, jag med henne såsom med en helt
främmande om allehanda saker. Tills hon äntligen frågar: vVad
tycker Professorn om vår handel?’ Jag svarar: ’Vad skall det
vara för handel?’ — ’Det han har skrivit mig till om.’ —
’Vad har jag skrivit henne till om? Det vet jag icke.’ —
’Skola vi icke’, sade hon, ’i morgon vara brudfolk?’ — ’Är
hon densamma?’ sade jag. Och så bekräftade vi vår
vänskap med handslag, kärligt famntag och dylikt, med
bägges inbördes fägnad och hugnad. Gudi vare evinnerliga lov
och pris, som de sina så underliga förer, så faderliga!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
