Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Drottning Ulrika Eleonora den milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
släktingar skulle inbjudas, ej heller, såsom sed var, de
främmande ambassadörerna. Och av de svenska riksråden skulle
endast Bengt Oxenstierna och konungens gamle krigskamrat
Rutger von Ascheberg närvara. Förgäves gjorde rådet
»vidlyftiga föreställningar» till konungen därom, att hans
förmälning borde firas i huvudstaden. Karl svarade onådigt,
att han icke kunde påminna sig, att han tillfrågat rådet i
denna sak, som ju vore hans personliga angelägenhet. Han
fann, att rådsherrarnes inlaga alltför mycket smakade av
vad han kallade »ett Oss otillständigt föreskrivande».
»Icke utan bedrövelse» mottog rådet detta svar. Men
däråt var nu ingenting att göra.
En, som däremot inte var så lätt att avspisa, var franske
ambassadören. Han hade satt sig i sinnet, att han skulle
vara med på bröllopet, även mot den höge brudgummens
vilja. Man tycker annars, att det mottagande han nyss förut
rönt på Kungsör[1] borde ha verkat dämpande på hans iver
att närma sig Karl XI. Men han hade sin konungs bestämda
befallning att göra allt vad i hans förmåga stod för att få
tillfälle att representera Frankrike vid högtidligheten och
därigenom visa oemotståndligheten av Ludvig XIV:s vilja
i alla länder. Just detta motiv var emellertid för Karl XI
ett tillräckligt starkt skäl att säga stopp.
Fransmannen hade emellertid sin fälttågsplan klar. Han
skulle akta sig för att begära Karl XI:s tillåtelse att infinna
sig, ty då finge han bara ett avslag, som stängde vägen
för honom. Nej, utan vidare skulle han dyka upp i
Halmstad, och därmed skulle ju svenske konungen stå inför ett
fullbordat faktum.
Då Karl fick nys om att ambassadören givit sig av från
huvudstaden, anade han oråd och befallde landshövdingen
i Halland att icke giva något främmande sändebud kvarter i
Halmstad under förebärande av att där ej fanns utrymme.
Det tjänade dock ingenting till. Fransmannen kom ändå
och tog in som en vanlig resande i ett enskilt hus.
När Karl anländer till Halmstad, finner han den
efterhängsne ambassadören där. Vad är nu att göra?
Konungen fägnar honom med ett vänligt mottagande,
och allt lovar det bästa för Ludvig XIV:s plan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
