Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Drottning Ulrika Eleonora den milda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tämmelig dräglig och lindrig är, vårföre den Högstes namn
evinnerlig vare lovat!»
Ett år därefter föddes Karl, Svea rikes blivande härskare.
Under de bägge följande åren växte kungahuset ytterligare
med två söner, och Karl XI:s ätt syntes befästad. Redan
vid den andre prinsens födelse hade han skrivit till sin gamle
vän Ascheberg: »Jag har nu genom Guds nåd två söner, som
kunna avlösa mig. Om Gud låter mig leva så länge, till dess
att de bliva så stora, att de kunna sitta till häst, så skall
det icke fattas anförare.»
Men två år därefter kom sjukdom och bröt den lilles späda
kraft. Hans bortgång var ett hårt slag för föräldrarne, och
Karl gav uttryck åt vad han kände med följande enkla men
gripande ord till Ascheberg: »Jag tackar Herr fältmarskalken
för den kondoleans, som Herr fältmarskalken har velat göra
mig över min salig son Gustavs död; och måste jag foga mig
efter Guds vilja. Jag hade icke tänkt, att det skulle gå en
så till sinnes att förlora ett av sina barn, som jag, Gud bättre,
denna gång har måst känna det.»
Blott några veckor därefter ökades kungaparets sorg genom
förlusten även av den yngste sonen. På hösten samma år
fick drottningen en fjärde son, men glädjen över hans födelse
varade blott 14 dagar. Så rycktes även han plötsligt bort.
Sina känslor förtrodde Karl även nu åt sin gamle vän. Han
talar om, hur han hade glatt sig över att åter få en liten son
efter den svåra sorg, som nyss hemsökt honom, »men», klagar
han, »som Hans Gudomliga Allmakt har behagat kort
därefter jämväl med detta kärkomne barnet och lilla
ögnefägnaden utur detta förgängliga hasta och till sig i den himmelska
boningen kalla, så är samma glädjen snart försvunnen och
i ny sorg förvandlad vorden.»
Så hade inom ett halvt års tid tre av kungaparets söner
skördats av döden.
Mot slutet av år 1686 kom ännu en liten prins till världen.
»Men denna morgonrodnad blev åter med sorgemoln
överdragen», ty blott sju veckor gammal kallades den lille till
en annan värld.
På nyåret 1688 fick Ulrika Eleonora sitt sjunde barn, en
dotter, som i dopet uppkallades efter modern. Hon och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
