Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den enväldiges sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den 17 februari 1696 voro Kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen på Djurgården, varest redan begynner bliva
grönt och hela viken är alldeles ren. Vi förde ock hem med
oss gräs, som där vuxit.»
Men i mars blev det plötsligt annat av, såsom vi kunna se
av följande anteckningar i konungens almanacka:
»Den 7 mars 1696 voro Hans kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen till Järva krog, åkandes med rendjur och
ackja. Om natten emellan den 7 och 8 frös det så hårt, att
Gullfjärden lade sig igen.
Den 9 mars 1696 voro Hennes kungl. Maj:t änkedrottningen,
Kungl. Maj:t och Deras kungl. Högheter prinsen och
prinsessorna till middags- och aftonmåltid uppå Ulriksdal,
resandes efter aftonmåltiden hem igen. Hennes Maj:t åkte
efter renarna för släda, men bägge prinsessorna med ackja
även därute vid Ulriksdal; men Kungl. Maj:t och prinsen
åkte med ren och ackja ifrån Kungsbacken till Ulriksdal.
Hennes Maj:t åkte med släda genom staden till Ulriksdal;
och var det ett gott åkföre.
Den 18 mars 1696 körde Kungl. Maj:t och Hans kungl.
Höghet prinsen med släda över Brunnsviken till Ulriksdal.
När vi kommo dit, fingo vi höra, att en borgare från
Stockholm haft den olyckan att drunkna vid landet mitt för
Kevinge gård, som ligger mitt emot Ulriksdal över sjön.»
De, som av det tidiga vårvädret låtit locka sig att göra
sådden redan i februari, fingo den fördärvad av den häftiga
marsvintern; och det lilla, som sedan fanns kvar att så i maj,
blev i augusti mestadels förstört av nattfrosten. På långa
sträckor av landet såg man de omogna axen hänga isiga.
Men i september kunde man plocka smultron och i oktober
mogna hallon.
I kyrkoboken för Mäntsälä socken i sydvästra Finland
står omtalat, att det året försvunno alla harar och åtskilliga
fåglar, bland dem göken. Tuppen slutade att gala. De annars
så skygga lodjuren trängde in i byarna. Utsvultna råttor
kommo »i gruveliga hopar, där man aldrig vetat utav dem
förr, och förtärde allt vad de överkommo».
Det var den tiden ännu ont om pengar i rörelsen och därför
sällsynt, att allmogen hade något kapital sparat. När skörden
slog fel, saknade därför bönderna medel att betala sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
