Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den enväldiges sista tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till dessa och alle andre gudelige språk viste Salig
Konungen en hjärtans devotion, upplyftandes händerna till
himmelen, då rösten felade, omsider ögonen, när händerne tröttnade.
Då svedan under tiden svårare påkom och åter något
lindrades, frågade Högsalig Konungen en gång Doctores medicinæ:
’Skall jag hava denna svedan hela natten?’ Då svarade herr
assessor Hjärne: ’Nej, Eders Maj:t, innan en timma eller
högst två så har Jesus gjort en god förlossning’, då
Högsalige Konungen med uppräckte händer önskade en salig
förlossning. Och såsom Högsalig Konungen kände sig en lisa
att sitta i sängen, havandes kuddarne bakom sina axlar,
höll jag den ena armen bakom kuddarne och den andra
handen uti Salig Konungens hand. Men när jag under tiden av
det lutande fick ont i min rygg och ville upprätta mig och
draga handen tillbaka, fattade Högstsalig Konungen i handen
och höll henne hårt vid sitt bröst.
Nu var klockan 9 om aftonen, då alla lemmar voro kalla,
krafterna och målet borta men med fullt förnuft viste med
ögonen och vinkade, när någon tjänst behövdes, då jag ock
de förberörde Guds ord esomoftast med hög röst
upprepeterade, så länge någon andedräkt kunde märkas.
Omsider en fjärdedel efter klockan 9 kunde Högtsalig
Konungen intet längre uppehålla sitt huvud utan lade det
på kuddarne, som bakom axlarne lagde voro, och med en
saktmodig andedräkt, småningom pustandes, uppgav sin
salige själ och väl beredde anda sinom frälsare och återlösare,
som han tillförene ofta önskade under sin sveda: ’Herre Jesu,
anamma min anda!’ Klockan halv tio var allt beställt med
det timmeliga livet, så att vi, som när stodo och voro, torkade
våra tårar, att en så hög och nådig herre ifrån sina tjänare
genom döden från våra ögon bortskilder blev.
Allra sist höll jag min hand för Högstsalige Konungens
mund, att förnimma, om någon anda eller värma skulle
dragas och röras. Men det var allt beställt, och ögonen stodo
stilla som ett spegelglas, då jag till ett prov, om själen var
alldeles skild ifrån kroppen, tillslöt det ena ögat och det stod
strax stilla, då jag ock strax tillslöt det andra.»
Så hade konung Karl XI gått in i den eviga vilan, blott 41
år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
