Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Envåldshärskarens familjeliv - Den stora slottsbranden 1697
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stått uppställda överst i tornet, ha störtat ned från de
genombrända bjälklag, som buro upp dem, och slagit igenom
alla trossbottnar och valv ända ned till källaren. I sitt fall
ha de följts av den stora tornklockan. Ännu skymtar man
dock då och då mellan rökmolnen de stolta tre kronorna. Men
snart höres åter ett fruktansvärt dån. Det är tornet, som
rasar samman. För alltid sjunka de tre kronorna ned i det
brinnande djupet, bland grus och spillror. Då ser man
människor snyftande springa bort från det skräckinjagande skådespelet.
Till residens för hovet utsågs tills vidare det palats, som
Karl Gustav Wrangel uppfört på Riddarholmen, och som
sedan kallades »Kungshuset». Det är samma byggnad, som
Svea hovrätt nu är inrymd i.
Frågan om slottets återuppbyggande diskuterades i rådet
dagen efter branden, och halvannan månad därefter var
Nicodemus Tessin färdig med ritningarna till ett nytt slott.
De blevo då uppvisade och godkända i rådet. Därefter
påbörjades det stora verket. Tessin lär ha tänkt sig att kunna
få det hela färdigt på sex år. Men så kom det stora nordiska
kriget emellan, och arbetet gick allt långsammare. Slutligen
avstannade det alldeles, men återupptogs i slutet av
1720-talet, sedan riksens ständer beviljat medel därtill. Men
först i december 1754 kunde hovet överflytta från
Kungshuset till det nya slottet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
