Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trollpackor och avgudadyrkare
- Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag har en liten papperslapp i min ena stora kjortelsäck med
de 5 nummer, som kommer ut den första dragningen, som blir
på Nummerlotteriet; och om det är möjligt, att du, Satan,
kan laga så, att jag inom 3 månader är gift med ** samt inom
3 månader engagerad vid Dramatiska teatern, så får du mitt
andra barn, då det blir 17 år.»
* *
*
Trots all djävulens slughet, där han gick omkring på jakt
efter människosjälar, lyckades en redlig svensk danneman
på gamle kung Göstas tid sätta ett skott i den fulingen,
så att han damp. Glädjen över den lyckade jakten blev
emellertid alltför kort — som alla jordiska fröjder. Historien
är god och lyder sålunda.
»En tid hände sig, att en markatt eller apinja[1] slapp lös
med en kedja och kom avsides i bygden till en bondby och
in på ett tak och koxade[2] ned genom vindögat. När bonden
fick det se, och hustrun, sade han, att det var visserligen fanen.
Och huru apan stod och omakade sig åter och fram och ville
neder till folket, slapp kedjan ned för fönstret — ty han hade
hört, att djävulen skulle vara bunden till en tid och nu skulle
vara sluppen. Därför steg han till sitt koger och stålbåga
och sköt markattan igenom, så att hon föll vid golvet. När
han såg det var så snart gjort, föllo de båda å knä och tackade
Gud så innerliga, att fånen var nu död, och att han skulle
nu aldrig mera göra dem någon vånda.
Bonden tog apinjan och lade i en långsäck och gick till
konung Gustav och sade: ’Nådige konung, jag haver skjutit
ihjäl fånen; aldrig skall han göra oss något bong, Gud have
lov så visst.’ När konungen hörde det, höll han så sällsynt
och bad låta se’n.
Bonden drog stram kedjan, slamrade i säcken. När apan
framkom, sade konungen: ’Du haver skjutit fanen; du skall
få fanen.’ Och lät sätta den förtvivlade boven i kistan.
’Haver icke du skjutit min goda apinja ihjäl!’
[1] Aphona.
[2] Tittade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0386.html
