Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
människor och kunde näppeligen bliva våt, utan när hon
kom upp, stod hon lika frisk och var genast torr.»
Därest vattuprovet skulle utfalla till den anklagades
fördel, så fanns ytterligare ett prov, på vilket hon
svårligen kunde undgå att bli fälld. Man avklädde den stackars
kvinnan naken och letade över hela hennes kropp efter det
s. k. djävulsmärket. Enligt uttalande av en sakkunnig,
nämligen självaste bödeln i Jönköping, vid rannsakning med
den förut nämnda kvinnan från Konga härad, skulle tecknet
i fråga utgöras av »ett märke ovanför hjärtat, antingen på
bröstet, under armarna eller på härerna,[1] som Satan skulle
suga bloden av henne». Och mycket riktigt: när kvinnan
i fråga inför rätten avkläddes och undersöktes, fanns också
märket mellan hennes skuldror. Den allmänt gängse
uppfattningen av djävulsmärket var emellertid, att det bestod
av ett fingeravtryck, som satan gjort på kvinnans kropp till
tecken, att hon ingått förbund med honom. Det behövdes
knappt mer än en så pass stor fläck som ett knappnålshuvud,
för att saken skulle anses bevisad. Och vilka avskyvärda
orgier dessa undersökningar skulle ge anledning till, låter
lätt tänka sig, då fångvaktare och bödlar därvid kunde
opåtalt tillfredsställa sina djuriska lustar.
Ett riktigt betecknande exempel på hur hjälplöst de
anklagade voro prisgivna åt sina domares godtyckliga
förtolkningar av de mest påtagliga bevis på deras oskuld är följande,
som hände på en plats i Tyskland. Några kvinnor
anklagades för att ha på kyrkogården grävt upp ett nyss avlidet
barns kropp och kokat trolldomssalva därav. Genom tortyr
tvingades de att taga på sig brottet. Men då en man, som
var gift med en av kvinnorna, lät öppna graven i närvaro
av flere vittnen, däribland stadens prästerskap, fann man
liket oskadat i kistan. Man skulle då tänka sig, att de
stackars kvinnornas oskuld därmed ansågs bevisad; men deras
domare resonerade annorlunda: han förklarade, att det
uppgrävda barnliket var bara ett djävulens bländverk, ty vad
kvinnorna själva tillstått måste gälla för mera som
vittnesbörd. Rättegången slutade också med, att de brändes
på bål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
