Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Det stora trolldomsraseriets tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Måhända var det emellertid under intrycket av Duwalls
hovsamma uttalande, som regeringen beslöt försöka med
andliga vapen och påbjöd en allmän bönedag att hållas över
hela det hemsökta stiftet den 20 februari 1670. Åtgärden
synes ha haft gynnsamma följder, ty oron i sinnena avtog
märkbart i både Älvdalen och Mora. Däremot tillväxte den
i andra socknar, i anledning varav Duwall utfärdade en
befallning, att »de argaste och mest beryktade kvinnorna
skulle förvaras hemma i sina socknar och bevakas i ett hus
nära kyrkan. Prästerna skulle varje morgon och afton
besöka dem och medelst innerlig bön och trogen förmaning söka
omvända dem till Gud och återföra dem på den rätta vägen.»
Samtidigt fingo prästerna en särskild förmaning »att
esomoftast resa omkring i sina församlingar och varjom och enom
av sina åhörare till en sann gudsdyrkan troligen förmana
och inråda, varigenom denna svåra frestelsen och hårda
landsplåga, näst Guds tillhjälp och nådiga bistånd,
förmodeligen lärer kunna övervinnas».
Men från allmogens sida uppfattades dessa hovsamma
åtgärder som bristande nit av överheten, den där ju icke bar
svärdet förgäves. Då måste riksförmyndarne falla undan
för folkopinionen och återigen tillsätta en
trolldomskommission. Denna gång började rannsakningen i Rättvik, där den
nya myndigheten i januari 1671 var färdig med tre
dödsdomar. De, som voro mindre brottsliga, dömdes till ris,
gatlopp, uppenbar skrift eller böter. Och ej mindre än 51
personer blevo ställda under Guds dom i förhoppning om bättring.
Därefter for kommissionen till Orsa, där dödsdomar
avkunnades över nio personer. Mora och Älvdalen gingo ej
heller fria från avrättningar. På förra stället fälldes tre och
på senare stället två dödsdomar. Slutligen avrättades i
Leksand åtta kvinnor på det berg, som alltsedan den hemska
tilldragelsen bär namnet Käringberget.
Tack vare ett nitiskt arbete från de förståndigare bland
prästerskapet på att bringa folket till förnuft och besinning,
avtog trolldomsraseriet efter hand. Under vartdera av de
båda följande åren fälldes i Dalarne blott en dödsdom för
häxeri, och sedan blev det alldeles lugnt. Dock endast till
synes.[1]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
