Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trollpackor och avgudadyrkare - Efterdyningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedja henne». Sedan en del vittnen intygat »allt så i sanning
hänt och skett vara», bekände Anna Eriksdotter, »det hon
medelst sina konster haver Nils Jonsson samma olägenhet
tillskyndat, för det han understundom visat sig något
vidrig och änteligen därföre, att han nekade giva henne tobak».
Det onda hade hon skaffat på honom med djävulens hjälp.
Hon bekände vidare, att »medan Nils Jonssons hustrus
förra man levde», hade hon »trollat vargarne på deras får,
som dem till största delen ihjälrivit». Anledningen hade
varit den, att Anna vid ett besök »ej mera med sig hem bekommit
än en fårbog», och förtrollningen hade tillgått så, »att hon
tillika med Hin Onde blåst i var sitt horn, då vargarne straxt
voro tillstädes».
På närmare förfrågan, huru länge hon varit i den ondes
tjänst, tillstod hon, att hon redan i sin tidiga ungdom blivit
invigd däri av modern, som brukat smörja en kalv och på
den fara upp genom skorstenen till satans samkväm. Även
hennes fader, broder och två systrar voro »av samma
fördömliga synd besmittade».
Men nu hade hon »på sin höga ålder kommit till sina grova
synders känsla, som eljes hade kunnat henne uti det eviga
fördärvet föra». Hon förklarade sig vara nöjd, vare sig
överheten benådade henne eller läte henne, sig till välförtjänt
straff, lida döden.
Om hennes uppförande efter häktningen meddelas i
rättegångshandlingarna, att hon »mycket andäktig uti sina böner
och åkallan varit».
Häradsrätten dömde gumman till döden. Men hovrätten
hemställde till Kungl. Maj:t, att hon måtte »med livet
benådas och med något annat straff, som närmast därtill kommer,
avstraffas», alldenstund hon »är åldrig och minneslös» och
»jämväl till en del berättar sådant, som icke annars än av
förbländelser och i galna inbillningar kan bestå». Det ligger
något särskilt upprörande däri, att den gamla det oaktat
blev av Kungl. Maj:t dömd att undergå dödsstraffet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
