Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En märkesman som läkare, skald och romanförfattare - Urban Hjärne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverige, ty han kunde ej tänka sig annat, än att i ett land med
så rik tillgång på mineralier skulle finnas värdefulla
»surbrunnar», blott man kunde hitta dem.
Egendomligt nog hade ämnet varit på tal i rådkammaren
redan 1636, och den, som då väckte frågan, var ingen mindre
än Axel Oxenstierna. Han undrade, »om här i Sverige ingen
apparence synes till varma bad; sade, att intet tvivelsmål
är, sådane bad ju måste här vara, efter här salpeter, vitriol
och svavel hypigt[1] finnes. Var man sådant kunde
uppfinna, vore riket det myckit nyttigt, och alle våre sjukdomar,
som endels komma av flusser, skola därigenom mestadels
kunna kureras.»
Då började de höga herrarne tala om »saltbrunnar, som
menas finnas i Örebro, Linköping och Rossvik i
Södermanland. Herr Carl Bonde berättade: ’I Örebro finnes de
brunnar, i vilke man kan se, när vattnet är utöst, själve saltådran.’
Riksdrotsen hölt icke orådeligit, man förskreve ifrån
Lüneburg eller Hall ett par gode karlar, som gott förstånd hade
om samma sak.»
Därvid blev det emellertid den gången.
Men år 1677 hände det, att riksrådet Gustav Soop, som
ägde Medevi gård i Östergötland, under en resa till Italien
fick i Vatikanska arkivet i Rom se ett manuskript av en
Vadstenamunk, vari omnämndes en hälsokälla i
Östergötland. Det gav honom anledning att till Hjärne insända
två flaskor vatten från en källa på Medevi. Hjärne
undersökte det och fann det strax vara, såsom han säger, »icke
något gement eller ofullkomligt vatten utan en rätt
martialisk surbrunn av samma innehåll som andra berömda källor».
Påföljande sommar far Hjärne ned till ort och ställe och
avprovar hälsovattnet, som fullkomligt håller, vad de två
buteljerna lovat. Men saken var ej färdig med det, ty
»surbrunnar voro», skriver han, »här så okända som elefanter
och mulhörningar». Inte vågade man tänka sig, att vårt
fattiga land skulle kunna frambringa något så värdefullt
som en hälsokälla; det ansåg man ungefär lika sannolikt,
som att den svenska jorden skulle kunna alstra druvor
och fikon. Urban Hjärne utförde dock det stora
vågstycket att inrätta en hälsobrunn i Medevi — men »på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
