Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - I Lejonhjärtats tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brevet åtföljdes av en handskrivelse från Erik Lindschöld,
som då var Karls guvernör. Lindschöld försäkrar här, att
»så litet och gott som prinsens brev är, så är vart och ett ord
hans eget, utan att jag har satt någonting därtill eller tagit
därifrån, vilket markerar icke allenast prinsens förstånd utan
ock hans particuliere[1] godhet mot Bror».
I augusti 1689 fick Karl i sällskap med sin moder och
äldsta syster åter göra ett besök i Uppsala, vilket berörts
i annat sammanhang.[2] Mellan festerna åhörde han ett par
föreläsningar och besökte i sällskap med Lindschöld och
Nordenhielm först biblioteket och sedan domkyrkan. Därvid
hände sig, enligt en gammal »relation», att »då de kommo
till S:t Eriks ben, frågade prinsen vad han varit för en?
Erik Lindschiöld svarade: ’En konung.’ Svarade prinsen:
’Hans ben äro sådane som andras ben.’ — ’Och sådana
skola våra ben bliva efter döden’, sade Erik Lindschöld.
Prinsen svarade: ’Det tror jag hel väl.’
Andra dagen var prinsen åter i akademien, då Doctor
Drossander viste alla sina experimenter och i en särdeles
vattenspruta, huru rarefactio[3] och condensatio[4] sker; och
då han det gjort, begärde prinsen att få göra detsamma
och vände så med vilja ändan åt herrarna, sprutandes dem
över med vatten. Doctoren lade sedan en tätting uti ett
trint glas, pumpade ut vädret, då tättingen, så fort som
vädret utgick, segnade neder och var såsom döder. Åter
pumpade han vädret in, och då begynte tättingen resa sig
upp och omsider springa omkring och sjunga, varav de,
som intet förstodo saken, mente, att Drossander kunde giva
döda tättingar liv. Somlige mente, han brukade trolldom
och kunde förvända synen.»
Karl XI var mycket mån om att sonen skulle komma
ut i livet bättre rustad med kunskaper och bildning än han
själv varit. Framför allt borde ynglingen vänjas vid att
tänka redigt och klart, att själv bilda sig omdömen och
draga slutsatser. Så snart som möjligt borde barnet invigas
i mandomens allvarliga tankegång och bevaras för sin ålders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
