Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Vid stormens utbrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men ej nog därmed. Holstein-Gottorp var för Sverige
den bästa utfallsporten att vid behov begagna mot dess
gamle rival i Norden, som helt naturligt icke kunde utan
bitterhet tänka på allt vad Sverige fråntagit det.
Från dansk sida gjordes därför det ena försöket efter det
andra att spränga den närmaste länken i kedjan, som
sammanband Sveriges tyska besittningar. I Sverige såg man
under Karl XI:s senare tid ej ogärna, att Danmark låg i
tvist med Holstein-Gottorp, blott hertigen ej dukade under.
Ja i ett utrikespolitiskt betänkande, som år 1688 upplästes
för konungen i rådet, framhölls det rentav, att Sveriges
intresse krävde — fastän det ej vore till Holsteins fördel —,
»att Danmark hålles alltid i verket[1] vid holsteinske
tvistigheterne». Däremot vore det »kronan Sverige till ej ringa
nackdel», om hertigen gjorde ett med Danmark, ty då
behövde han ju ej längre Sveriges stöd.
År 1698 stärktes förbundet mellan Sverige och Holstein
ytterligare genom ett giftermål mellan den unge, ärelystne
hertig Fredrik och Karl XII:s äldre syster, Hedvig Sofia.
Och vad som var ändå betänkligare för Danmark var, att den
levnadsglade hertigen blev sin svågers bäste vän och kamrat
i alla hans ystra upptåg. Förgäves hade danska regeringen
som ett motdrag försökt åstadkomma ett äktenskap mellan
Karl XII och en dansk prinsessa.[2]
Danmarks politik hade lidit ett svårt nederlag. Dess
konung, Fredrik IV, Karl XII:s kusin, såg sig då om efter
bundsförvanter. En villig sådan fann han i en annan kusin
till sig och Karl XII, nämligen Sachsens intrigante
kurfurste August II, kallad den starke, lika ryktbar för sitt
lättsinniga liv och sina många galanta äventyr som för sina
väldiga kroppskrafter, vilka satte honom i stånd att med
händerna bryta sönder en hästsko eller rulla ihop en
silvertallrik. Denna övermänskliga styrka sades han ha fått
därigenom att han som barn diat en lejoninnas spenar.
Till Sveriges olycka hade August vid tronledigheten i
Polen 1697 lyckats att med användande av alla medel,
ränker och bestickningar, ja t. o. m. ombyte av religion, bli
vald till Polens konung och med vapenmakt tränga undan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
