Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Karl, den unga hjälte - Danmark tvingas till fred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bundsförvanterna. Men det hade danskarne satt sig i sinnet
att förhindra. De lade sig i Drogden, den djupaste rännan
i Öresund, mellan Saltholmen och Själland, för att stänga
vägen för svenskarne.
Men de kände ännu ej Karl XII. Han beslutar våga en
djärv kupp: vill försöka få fram svenska flottan genom den
grunda, av undervattensskär uppfyllda Flintrännan, mellan
Saltholmen och Skåne, en väg, som ännu aldrig någon
krigsflotta vågat sig på. Den gamle general-amiralen Hans
Wachtmeister sätter sig på tvären mot ett sådant ungdomligt
överdåd. Han vet ju bättre än någon annan, vad hans kära
flotta är värd. Tjugo års oförtrutet arbete har hon kostat,
och på hennes bevarande hänger Sveriges rikes trygghet.
Dag efter dag går, utan att de svenska skeppen röra sig.
Men då fattar den unge konungen eld. Från Malmö,
där han uppehåller sig, sänder han Wachtmeister ett brev,
vari han uttalar sitt »stora missnöje» över att »en så stor
gloire[1] och förmån gått Oss ur händerna genom varjehanda
resonemanger».
Riksens gamle trotjänare svarar: »Jag måste vemodigt
bekänna, att sedan jag först drog min värja och under de
många år jag med blod, möda och sorg hållit min undersåtliga
plikt ospard mot Eders Majestäts höge fader och
fäderneslandet, har intet varit mig mera sensibelt.[2] Jag har nu
intet att menagera[3] och hoppas visa, att jag icke i tapperhet
står efter någon.»
Samma natt gick största delen av svenska flottan genom
Flintrännan utan nämnvärd förlust. Det brev, som
Wachtmeister i anledning därav fick mottaga från sin unge konung,
gav uttryck åt Karls tacksamhet och välvilja.
Nu förenade sig de svenska fartygen med
bundsförvanternas, och man väntade ett stort sjöslag. Men den danska
flottan kände sig för underlägsen och drog sig undan till
Köpenhamn, under skyddet av dess befästningar. Där kunde
de anfallande ej uträtta mycket. För övrigt visade sig
varken den engelske eller den holländske amiralen benägen för
kraftigare krigföring. Deras regering önskade nämligen icke
gå längre, än vad som nätt och jämnt behövdes för att förmå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
