Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för att leta efter honom, då han själv återigen stod bland de
sina och kunde berätta för dem, hur staden såg ut!
I trakten av Krakov fingo svenskarne vila ut några
månader, medan förstärkningar anlände från Pommern, friskt
och präktigt manskap. Som vanligt övades emellertid
trupperna flitigt. Under en sådan övning, då konungen kom
ridande i spetsen för en rytteriavdelning, efter vanan i
sporrsträck och med hängande tyglar, råkade hans häst snubbla
över ett tältstreck och föll. I fallet kom konungen under
honom och bröt av vänstra lårbenet strax ovanför knäet.
»Det är ingenting», sade han leende till sina bestörta
följeslagare.
Det svåra benbrottet hindrade heller inte Karl från
att fjorton dagar därefter — den 3 oktober — ge order om
uppbrott. Under marschen bars han, liggande i sin säng,
av åtta man ur Livgardet. På sjätte veckan började konungen
gå på kryckor i sitt rum, »vilket», såsom Nordberg säger,
»ehuruväl något var ansåg med rörelse och medlidande, var
det dock, såsom ett förebud till bättring, allom till fägnad».
Karl XII på kryckor! . . . Nu skulle han emellertid upp
på hästryggen igen. Det gick rätt bra, och åtta veckor efter
kullridningen antecknar en officer i sin dagbok: »Den 16
november red Kongl. Maj:t första gången ut, vilket gick i
fyrsprång.»
I december skriver Karl till Ulrika Eleonora: »Den lilla
skavank, jag haft i låret, är mest alldeles flink och fälig igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
