Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hög beskyddarinna, och efter hennes död hade han visat sin
tacksamhet genom att hedra hennes minne med ett monument
i Sankt Peterskyrkan. Själva kärnan i allt det vackra, som
sades, tyckes ha varit påvens förhoppning, att Karl XII
skulle begagna kriget som ett medel att förskaffa
kristenheten en välsignelsebringande fred. Det gissades också,
att påven ville verka för ett giftermål mellan Karl XII och
en dotter till tyske kejsaren, vilken i sådant fall skulle vara
villig att understödja konungens polska planer.
Karl tackade för det vackra talet och försäkrade Hans
Helighet, att han ingenting i Polen skulle företaga, »som en
kristen potentat skall vara oanständigt».[1] Men den önskan,
Levesi lät framskymta från Hans Helighet, att komma i
närmare korrespondens med Hans Maj:t, förbigick Karl med
tystnad.
Den fromme och kloke munken stannade emellertid kvar
vid svenska armén, och för att ej behöva återvända alldeles
tomhänt, kom han på den luminösa idén att försöka »göra
för romerska kyrkan en vacker ackvisition». Han låter
genom tredje person framföra en hälsning till Karl XII,
»att konungen i Sverige kunde aldrig högre förbinda Påven,
än om Hans Maj:t ville antingen förära honom S. Britas ben
eller tillåta honom köpa dem för en ansenlig summa penningar.
Hans Maj:t, som var av en annan religion, gjorde ju intet värde
därav, men för romerska kyrkan vore det en helgedom och
förträffelig skatt.» Onekligen ett högst kuriöst förslag
angående Sveriges berömdaste kvinna, framställt till dess
berömdaste man!
Karl svarade genast: »att det skulle vara Hans Maj:t kärt,
om han kunde göra sig Påven förbunden med något annat;
men i detta kunde det ej ske, ty l:o var man alldeles oviss,
var S. Britas ben vore till finnande. Hon sades väl vara
begraven i Vadstena, men det vore omöjligit att skilja hennes
ben ifrån andras, som antingen förr eller sedan torde blivit
i samma grav lagde. 2:o höll Hans Maj:t det för en stor synd
och ogudaktighet både emot sin religion och sitt samvete
att vilja styrka någon i dess vidskepelse och villfarelse till
att göra en helgedom av några gamla ben. Därföre kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
