Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Budskapet om Nöteborgs fall mötte Karl med ett
förtröstansfullt »Snart skole vi taga det slottet igen». Dock kunde
man märka, att tanken på att avbryta det polska kriget och
gå mot ryssarne stundom kom för honom. Men liksom för
att skämta bort misstämningen med anledning av att
avgörandet i Polen lät så länge vänta på sig, yttrade han vid
ett tillfälle till Hermelin: »Tio år skola vi ännu slåss med
polerna och tjugu med ryssen!» Hermelin svarade: »De,
som då bliva över av Eders Majestäts armé, lära bliva
övermåttan väl övade», varpå Karl leende frågade, om det ej
var gott att ha väl övade soldater.
En annan, som i likhet med Karl XII ansåg, att tsarens
alla erövringar av svenska gränsbygder voro av underordnad
betydelse i jämförelse med vad som skedde på den polska
krigsskådeplatsen, det var Patkul. Enligt hans mening var
det i Polen, som Peter skulle kunna definitivt vinna
Östersjöprovinserna. Patkul skötte alltjämt det diplomatiska
spelet för Augusts och Peters räkning och arbetade oförtrutet
på att förmå dem att kraftigast möjligt samverka. Ständigt
predikade han för tsaren, att det stora målet kunde nås blott
genom ett gemensamt angrepp mot Karl XII i Polen.
Dukade August under, så skulle ju Ryssland ensamt få bära
krigets börda.
Patkuls åsikter delades inom preussiska regeringen, som
antagligen skulle i förening med Danmark ha inträtt i
kriget på Augusts sida, ifall Peter kunnat förmås att i tid
sända sina bästa trupper till Polen.
Men Peter ville helst slippa att fördjupa sig i ett så
vittomfattande företag. Det krig, som dittills förts, hade redan
varit mer än nog betungande för Rysslands finanser och ökat
pålagorna i oroväckande grad. Dessutom hade Peter även
andra fientligt sinnade makter än Sverige att taga med i
räkningen. Hans strävanden att komma fram till Svarta
havet framkallade ett spänt förhållande både till turkiske
sultanen och till tatarernas khan på Krim, och mer än en
gång stod ett ryskt-turkiskt krig för dörren. Tyngre än allt
annat vägde dock mot Patkuls yrkande det skälet, att de
ryska trupperna ännu voro alltför litet övade och
disciplinerade för att kunna upptaga kampen mot den ypperliga
armé, som stod under Karl XII:s befäl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
