Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Kriget i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allt tyder på att konungen nu väntade, att det skulle komma
till en avgörande kraftmätning med de antågande ryska
härmassorna, och hoppades att genom en vapenbragd bryta
Augusts makt i den del av Polen, där denne hade sitt
trognaste stöd. Kanske ville han också komma närmare de mot
Ryssland fientliga folkelement, som funnos bland kosacker,
tatarer och turkar. Bland kosackerna rådde ganska mycket
missnöje med det ryska överväldet, och Augusts
motståndare inom Polen hade sedan en tid tillbaka sökt vinna
bundsförvanter bland detta krigiska folk.
En svensk framryckning mot sydost borde under sådana
förhållanden göra ett hälsosamt intryck i Konstantinopel
och på Krim. I alla händelser skulle den sätta skräck i
ryssarne och kanske medföra en lättnad för de hårt ansatta
svenska Östersjöprovinserna, i det att tsaren kunde finna sig
föranlåten att draga trupper därifrån till trakten av Kiev.
Vilka bevekelsegrunder Karl än kan ha haft, så ryckte
han nu mot huvudorten i denna del av Polen, den rika,
starkt befästa staden Lemberg. Dess fästning bar den
stolta inskriften »Intacta virgo»,[1] ty den kunde berömma
sig av att aldrig ha blivit av fiende intagen. En turkisk armé
på 100,000 man hade i flere månader legat framför
fästningen utan att kunna taga den.
Det var något för Karl XII. Plötsligt befaller han
rytteriet sitta upp och ger sig av i susande galopp,
kvarlämnande fotfolket och artilleriet. Snart har även större
delen av rytteriet blivit efter, och konungen har med sig
endast tre regementen dragoner.
Med dem stormar han Lembergs fästningsverk den 27
augusti 1704. Besättningen underhåller en kraftig eld; men
på den punkt, som konungen vid rekognoscering funnit
svagast, rusa svenskarne över fästningsgraven, stiga upp
på varandras axlar och klättra sedan uppför vallen, där de
börja anfallet med att kasta sina handgranater mot fienden.
De tränga in genom stadsporten på samma gång som den
vikande besättningen. Konungen och Lille prinsen äro
bland de främste.
På en kvarts timme var fästningen tagen. Så otroligt
hastigt hade det hela gått, att på svenska sidan blott 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
