Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med allt sitt krumbuktande icke avlocka honom en enda
politisk eftergift. Inte en bokstav fick ändras i fredsfördraget.
Men i det privata umgänget bemötte han sin gäst på det
förbindligaste sätt. August personligen hade Karl XII ingenting
emot, sedan han väl gjort upp sina politiska mellanhavanden
med honom. Inte ens ett tonfall av ovilja kan utläsas ur det
förtroliga brev, vari konungen vid denna tid delger sin syster
Ulrika Eleonora sitt intryck av kusinen. »Konung August»,
skriver han, »bor nu här i Leipzig, som ligger en mil härifrån
Alt-Ranstädt. Jag har några gånger varit tillsamman med
honom. Han är lustig och rolig. Han är intet mycket stor
men ramasserad[1]; något korpulent är han ock. Han bär sina
egna hår; de äro helt mörkfärg.»
Sedan Karl väl hade politiskt oskadliggjort sin
motståndare, tog han honom som människa helt enkelt som han var.
Karls förråd av humorns gudagåva räckte till för det och
mycket mer.
Fredsfördraget betraktade August emellertid som en
tillfällig utväg att rädda sig ur förlägenhet och hoppades
alltjämt på att en gynnsam sakernas vändning skulle kullkasta
hela traktaten. Han hade låtit tsar Peter veta, att fredsslutet
blott var en nödfallsåtgärd, och att så snart han bleve
svenskarne kvitt, ämnade han återupptaga kriget; ja han erbjöd
sig t. o. m. att när som helst bryta freden, blott han finge
erforderlig rysk hjälp i trupper och penningar.
Samtidigt försökte han naturligtvis på allt sätt ställa sig
väl med Karl XII och de mest inflytelserika männen i hans
omgivning.
Hur försiktigt August än drev detta dubbelspel, fick man
dock genom överlöpare och uppsnappade brev snart nog reda
på det i svenska högkvarteret. Och då månad efter månad
gick, utan att han bekymrade sig om att fullgöra
fredsvillkoren, brast till slut Karl XII:s tålamod. Han lät i allvarliga
ordalag uppfordra kurfursten att ofördröjligen verkställa,
vad han i freden förbundit sig till. Först och främst skulle
han lägga bort polska konungatiteln, som han alltjämt fann
tillständigt att begagna, samt genom en offentlig förklaring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
