Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Karl XII i Sachsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En ungdomligt livfull teckning av Karl XII:s person från
denna tid ha vi av en Uppsala-student vid namn Alstrin,
sedermera guvernementssekreterare i Pommern, som på
sommaren 1707 vistades i Leipzig i egenskap av handledare för
två unga adelsmän och tack vare sina släktskapsförbindelser
kom i nära beröring med de främsta männen i högkvarteret.
Han blev så förtjust i det liv, karolinerna fingo föra, och greps
av sådan hänförelse för hjältekonungen, att han var på vippen
att följa en del studentkamraters exempel och utbyta boken
mot värjan, ty »det är», skriver han till sin morbror, den
berömde Uppsalaprofessorn Upmarck-Rosenadler,
»obeskrivligt, vad en svensk soldat här estimeras,[1] vårföre nästan alla,
som hit komma, giva sig därtill». Själv förmådde han dock
»förhärda sig emot tjusarens röst»; men det berodde inte på
att hans beundran för karolinernas hjälte svalnat — tvärtom
ger han av fullaste hjärta uttryck däråt i sina brev. Så här
heter det den 14 maj:
»Jag får aldrig se mig mätt på honom, ej heller någon annan.
Var dag är salen, där han äter, så full med folk, som det kan
gå in. Han kommer mig så underlig, så singulier[2] och
obegriplig före i allt det han gör, i alla åthävor och miner, så att
jag kan det intet så säja — dock är han så nådig och gör sig
så gemen med alla. Intet konterfej av alla de jag sett är
honom rätt likt.
Där är något särdeles, jag vet inte vad för venerandum[3]
och liksom horrendum.[4] Dock bär han sig så simpelt åt i
allt, sitter alltid så tankfull, att jag kan intet så säga,
krokrygguter sitter han och stiger plumpt till väg, när han går, då
konung Augustus däremot sir ut för den galantesta cavaljer,
som kan ges, övermåttan väl växter och tämmelig stor karl.»
Den 28 maj skriver Alstrin om sin konung:
»Det är en underlig ting, att han är mycket svår att avtaga
för målare. Ty jag har än intet konterfej funnit, som rätt
träffar, ibland hundrade jag sett och varmed hela världen
är full, alla boklådor, alla målarbodar och hus förutan
andras hus — ty alla måste ock mot sin vilja beundra honom.
Så kan ock ingen förstå sig på honom och hans humör och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
