Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII:s anfallskrig mot August - Tåget genom Schlesien i augusti 1707
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och detta är visst. Så är det ock i alla andra små
städer: större sorg än man säja kan — dock allenast hos
fruentimbret, ty det är ock otroligt, vad för frihet våra svenska i
sådant mål brukat, och huru en del — jag tror alla — äro
bortskämde, fastän ej alla lika.»
Det var den yppersta armé, Karl XII någonsin lett. Men
Sachsen, av vars must dessa krigare stärkt sig, var för många
år framåt urståndsatt att lämna sin äregirige kurfurste medel
till väpnad inblandning i storpolitiken. För honom kunde
Karl alltså en längre tid vara lugn. Först år 1720, efter några
ovanligt goda skördar, kom Sachsen åter i sitt gamla välstånd.
I uppbrottets stund visade sig bäst det goda förhållande,
som mångenstädes uppstått mellan de svenska soldaterna
och deras värdar. Flerstädes såg man de sachsiska bönderna
följa sina gäster ett gott stycke på väg och med tårar i ögonen
taga avsked av dem.
Karls tåg genom Schlesien blev ett formligt triumftåg.
»Med vad fröjde-rop och lyckönskningar de mottagit Hans
Maj:t på alla orter, är nästan obeskriveligit; och ser man
folket kasta sig neder på gator och vägar och tacka Gud för
den frihet, de vänta uti deras religionsövning», skriver
Josias Cederhjelm. Invånarne samlades, där hären tågade
fram, lyssnade med andakt till de luterska psalmer, som de
svenska soldaterna sjöngo vid korum, »välsignade Hans Maj:t
och kallade Hans Maj:t sin förlossare», berättar Hermelin.
Ett annat svenskt ögonvittne, dåvarande överstelöjtnanten
vid Norra skånska kavalleriet Nils Gyllenstierna
skriver i sin dagbok: »Och var det ynkeligen att se, huru det
stackars folket tillstormade, när såsom vi höllo vår gudstjänst,
ehuruväl de det intet förstodo, dock betygade genom deras
tårar, huru högt de det hos sig åstundade att hava.»
Den svenska arméns allvarligt religiösa hållning gjorde ett
starkt intryck t. o. m. på de små barnen i Schlesien. De togo
efter de svenska regementenas sed att ställa upp sig i en
rundel ute på fältet och hålla bön samt sjunga psalmer.
Trovärdiga resande, som kommit från staden Beuthen i
landets sydöstligaste del, ha berättat, att barn både från
staden och från närliggande orter två gånger om dagen höllo
sådana bönestunder. De hade börjat därmed på Menlösa
barns dag, och för var dag hade deras skara växt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
