Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då och såg, huru folket omkring mig stacks och sköts ihjäl,
vilket säkerligen ock hänt mig, om icke två av våra
officerare med några armerade drängar, som de i hast samlat,
ankommit och frälst oss.»
Löjtnant Lyth vid Skånska ståndsdragonerna berättar:
»Vårt arma manskap fatigerades oupphörligen, nu på ett, nu
åter på ett annat sätt, med vakter, arbete och
kommenderingar, eftersom vi ingen stund säkre vore för fienden. Och
därtill var en allmän klagan ibland oss: ’Vad skole vi äta?
Vad skole vi dricka? Vad skole vi emot instundande vinterns
skarpa köld skyla oss med?’ Så att man härjämte icke utan
veklagan och hjärtans medlidande se måste, huru mången
brav soldat uthungrad lade sig neder på jorden, gnagandes
barken av trän för hunger skull, mången återigen med en
onaturlig spis sökte att stilla den utsvultne magen tillfreds
och således därvid eländigt avsomnade.
Fouraget måste vi 2 à 3 mil väg med största möda och
besvär avhämta igenom skogar, vatten och moras uti en
obeskrivelig onder väg jämte ett gruveligit himla oväder och
faseligit nattens mörker, så att vi om nätterna nödgades
utsätta trumslagare i skogarne, medelst deras trummeslag
att ävla[1] oss fram.
Uppå dessa skogar blev mången ärlig svensk soldat
nedstoppad och gömd i jorden. Vi förlorade uppå desse skogar
mera manskap och hästar, än vi uti mången action[2] för detta
mist och förlorat hade. Vid vårt regemente voro intet mer
än trenne överofficerare[3] friske, som gjorde tjänst.»
Karl gjorde emellertid allt för att hålla modet uppe på
sina gossar. Han är, skriver löjtnant von Weihe i sin
dagbok vid denna tid, »en herre av oförlikneligt hjältemod, som
icke anser någonting för omöjligt. Han visar alls inget
högmod utan är gärna tillsammans med sina soldater, håller sig
mitt ibland dem på marschen och tycker om att språka med
dem. Han är med i alla strider och helst där elden är häftigast.
Han lever ytterst måttligt och dricker varken vin eller öl utan
bara vatten eller litet mjölk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
