Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland annat funnos där 70 kanoner, som borde komma det
svenska artilleriet bra till pass.
Enligt vad man nu vet genom ett brev från Josias
Cederhielm, var det Karls föresats att skynda genaste vägen till
Baturins skydd. Men olyckligtvis lät han av Mazepa övertala
sig att böja av mot öster, mot Novgorod Sjeversk. Som
skäl för att Karl borde erövra denna stad skall Mazepa ha
framhållit, att han därigenom skulle göra sig till herre över
Desna-linjen. I själva verket var detta mera ett svepskäl,
vars innebörd belyses av Mazepas utrop inför sina
krigsöverstar vid underrättelsen om att Karl XII verkligen styrde
kosan till Ukraina: »Djävulen för honom hit! Han fördärvar
alla mina planer och drar efter sig hela den storryska hären
för att till sist ruinera Ukraina och störta oss alla i fördärvet.»
Yttrandet visar, att den gamle räven i själva verket ej
önskade, att svenska armén skulle förlägga krigsskådeplatsen
till hans land. För att avvända denna hotande eventualitet
var det, som han ville leda Karls marsch in på en östligare
väg. Tydligtvis ämnade han söka förmå konungen att efter
intagandet av Novgorod Sjeversk återupptaga planen på
en nordlig marschriktning längs Desna, över Briansk och
Kaluga (se kartan sid. 583). Att svenskarnes marsch under
sådana förhållanden skulle gå genom ett av ryssarne utätet
land och mot starka försvarspositioner vid flodpassen,
bekymrade nog ej Mazepa. Faran för Baturin har han också
underskattat, behärskad som han var av önskemålet att
slippa få Ukraina förvandlat till operationsbasis.
Att Karl XII denna gång ej följde sin egen ursprungliga
plan utan lyssnade till kosackhövdingens råd hade den
olyckliga följden, att han kom för sent för att rädda Baturin.
Staden blev genom förräderi intagen och bränd av
Mensjikov, och Mazepas anhängare i Baturin avrättade. Hetmanen
själv kunde man ju icke komma åt, men i brist därpå roade
man sig med att hänga honom in effigie. Om detta
uppbyggliga skådespel skriver tsaren själv med synbart
välbehag: »I dag (den 6 november) ställde man ut en persona,[1]
föreställande den där förrädaren Mazepa, tog av honom
ordensbandet och antvardade honom åt bödeln, som band honom
vid ett rep, släpade honom på gatan och sedan hängde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
