Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna
- Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillfällen göra gagn därföre och intet skona skinnet. Han
trodde det, att när soldaten väl föddes, så fäktade han
väl, och att de för deras föda och sold voro skyldige att
våga med deras konung liv och blod. Han räknade det
ock bättre ut, än månge andre generaler i hans tid, att
minste delen i en campagne bliva slagne, men att de mesta
dö av fatiger,[1] obekväme läger, hunger och sjukdomar.
Därföre vågade han hellre manskap i en batalj, än han
ville låta inspärra sig i ett läger och låta armén igenom
stank och elak lukt sjukna och dö bort.»
En ung karolin berättar om sina lidanden.
Den 16-årige fänriken Gustav Abraham Piper, en släkting
till Karl XII:s minister, skildrar i sin dagbok, vad en karolin
kunde få genomgå. Han blev angripen av fältsjukan, så att
han måste färdas sittande i sin överstes vagn. Ehuru sjuk,
måste han följa med sitt regemente, då det plötsligt bröt
upp ur de goda kvarteren i Romny och ryckte mot Gadjatj.
»Jag blev», skriver han, »då av den svåra kölden, varuti
jag ständigt vara måste, så försvagad, att min dräng måste
bära mig i och utur vagnen. Efter några dagars marsch både
natt och dag i en så bister köld och ovanligt djup snö kommo
vi midnattstid emellan den 22 och 23 december till Hadjatj.
Och såsom störste delen av arméns bagage här sammanstötte,
så kunde i mörkret för annat i vägen avstadnat bagage
överstens vagn ej komma närmare än en god fjärdingsväg nära
staden. Några kuskar fröso där ihjäl, hästarne snärde sig i
seltygen och stodo bakfram vände undan vädret.
Jag hade i vagnen kastat kappan över huvudet, vilken av
andan blivit fuktad och sedan stel, så att jag i min orklöshet
ej förmådde få henne av huvudet, satt under henne i mörkret
som under en korg, icke vetande, om det var dag eller natt.
Om kroppen var jag någorlunda väl förvarad och hade utom
tre par strumpor tvenne örnegått samt mitt tjockt stoppade
bomullstäcke vecklat omkring fötter och ben; hade ock
tilläventyrs ändå bättre begått mig, om vagnen, som var med
lädergardiner på sidorne, fått bliva, som de voro, tillyckte.
Men en stund efter sedan vagnen stadnat om natten, kom
en ung människa av en 18 à 20 år, benämnd Buss, vars fader
[1] Mödor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:26 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/4/0699.html
