Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Från ryska gränsen till Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de honom av ansiktet, till dess han omsider avknipit hälbenet.
Jag skrek väl under pinan, men karlarne höllo mig, och när
jag sedan förebrådde honom, som så narrat mig, log han och
sade: ’I mågen vara glad, ty nu lärer ock den högra foten
snart bliva god; ty vad som hindrat är nu borta.’
Jag fick då med glädje se dageligen underverk i naturen:
huru igenom det poröse hälbenet framkommo ur hälen små
köttstycken ej så stora som knappnålsknappar, de där sedan
växte tillsammans och bildade en tunn kaka över benet,
varöver sedan hud växte. Härmed utdrogs fram i april, då
vi fingo marschorder och ryckte för Pultava. Jag lät bädda
mig i min rustvagn, emedan jag ännu icke kunde stiga på
någon fot. En dag, när konungen red förbi denna, frågade
han: ’Huru är det med Eder?’ — Jag svarade: ’Det är
ännu rätt slätt, Eders Maj:t, ty jag kan ej stiga på någon
fot.’ Hans Maj:t frågade: ’Är något borta av fötterna?’
Jag svarade, att hälar och tår voro borta, vartill Hans Maj:t
svarade: ’Hå, lappri, lappri’, varpå Hans Maj:t upplade sin
fot på sadelknappen och tecknade på halva sitt fotblad med
handen, sägande: ’Jag har sett dem, som så långt mist foten,
och då de uppstoppat stövelen, hava de gått lika väl sedan
som förr.’
Hans Maj:t vände sig sedan till överste Appelgren,
frågande: ’Vad säger fältskären om honom?’ Översten svarade:
’Han menar, att han något skall kunna nyttja fötterna’,
vartill Hans Maj:t sade: ’Månn han lärer kunna springa?’
Översten svarade: ’Han lärer tacka Gud, om han väl kan gå, men
på springa lärer han ej få tänka.’ Och i det Hans Maj:t
bortred, sade han till översten, som översten mig sedan berättade:
’Det är skada om honom, ty han är så ung.’
Omsider kom jag så vida, att jag begynte med käpp litet
gå och vid väggarne leda mig, satte mig ock några gånger
till häst och begynte rida.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
