Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - En karolin som krigare och familjefar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett stycke bröd! Gud är mitt vittne, jag vill all möda hava
ospard, allenast barnen vilja ställa sig väl och bliva folk.»
Och den gamle krigaren är så glad, när han märker, att de
göra framsteg: »Hälsa våre käre barn flitigt! Jag tackar dem,
som skriva mig till så väl och vackert. Det fägnar mig rätt
hjärteligen.»
När äldste sonen, Jan Adolf, fått åren inne, kom han ut
till fadern för att lära sig hans yrke. Men ursprungligen var
det här som i så många andra fall faderns önskan, att Gud
måtte bevara hans son från att råka in på samma
levnadsbana som han själv. Så skrev han i december 1705: »Min
Jahan Adolf vill jag intet ha hit, ty här läres mera odygd
än annat gott. Fredrik Stålhammar[1] är så gott som rymd
från regementet och vill bliva här kvar uti Påland — ja
Gud give icke ock katolisk med —, för de förbannade
kvinnfolkens skull, som här äro. Lilla Hillebardh[2] är icke heller
mycket värd; det är en elak mes. Per Gabriel[3] och Anders
Stålhammar[4] äro brava och stolta karlar.»
Några månader senare inskärper han: »Låt se, min käraste
hustru: låt barnen studera och lära sig något gott och laga,
att Jahan Adolf kommer till Lunds akademi! Ty att taga
honom hit ut är bara lappri’t; och lärer en här mest svärja
och slåss. Ty jag ser, att de unge, som jag här icke vill nämna,
bliva en stor del bara skälmar av.» Det är just vackra
exempel han har att anföra: »Tänk Johan Stålhammars son Fredrik,
som gjorde sig till skälm och rymde ifrån oss med en hoper
kompanipenningar, som jag måst betala. Gyllentorners son
har nu fransoser[5]; och bliver aldrig folk av honom. Axel
Hillebardh är för dess brott dömd ifrån livet; dock tror jag,
han bliver skönt att tjäna sig upp ifrån gemen. Det är en
liderlig själ; och kommer allt detta utav deras släta
uppfödelse med stora självsvåld.»
Hur det var, kom emellertid unge Jan Adolf också ut till
armén. Men kort blev ynglingens krigarbana. Vid Holovsin
fick han ett farligt sår. Det gulnade brevet med sorgebudet
från ynglingens fader bär tydliga spår av moderns tårar.
Hur måste de ej då ha strömmat strida, när hon fick det nästa,
som lydde så:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
