Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Pultavas belägring. Konungen blir sårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Upplänningarne, Martin Rolfer. Kulan hade
gått igenom fotbladet och krossat flere ben i foten. Man
hittade den i strumpan. Karl visade nu, som Nordberg
säger, »en mer än allgemen både kropps- och sinnesstyrka;
ty sedan man skurit stöveln av, visade Hans Maj:t så liten
känsla av ömhet och otålighet, att han själv hölt foten fram
och lät fältskären Martin Rolfer göra så många incisioner[1],
som han fann nödiga, och med sina instrumenter söka opp
alla ben och skärvor, utan att någon av de närvarande
behövde därvid göra Hans Maj:t någon tjänst och
handräckning». Leende lugnade han sina bekymrade vänner med
att »såret har ingenting att betyda». Om några dagar skulle
han sitta till häst igen — det var då alldeles säkert.
Men så gick det icke. Tillståndet förvärrades. Konungen
angreps av en häftig sårfeber, och det hotade att bli
kallbrand. Då tillkallades regementsfältskären vid
Livregementet till häst, Melchior Neumann, som sju år förut
vårdat Karl för hans svåra benbrott vid Krakov.
Den läkare, som så framgångsrikt skött en av
världshistoriens märkligaste män, förtjänar också en plats i vår
historia. Neumann var född i Tyskland och hade kommit
över till Sverige som fältskärsgesäll. Efter att ha biträtt
åtskilliga av Stockholms fältskärer i deras praktik, avlade
han fältskärsexamen och fick anställning som
skvadronsfältskär vid Livregementet till häst.
Kort därefter bröt det stora nordiska kriget ut. Hans
äldre ämbetsbroder vid regementet, som kände, att
krafterna började tryta, avgick då från sin tjänst. Han hade dock
även ett annat skäl för sin avskedsansökan: han drog inte
jämt med sin förman, överstelöjtnant Styltenhielm, utan
förklarade, att han »omöjeligen kunde längre tjäna och
undergå de hårda reprimander och correctioner[2], som Herr
Överstelöjtnanten dageligen över mig itererar[3] och för min ärliga
ålderdom förebrår». Det kunde ej annat än gå honom
»mycket hårt till hjärtat att bliva kallad gammal narr etc. samt
behavder med hugg och slag, som Herr Överstelöjtnanten i
dess altererade sinne som oftast behagar visa.»
I anledning av den vakans, som nu uppstod, avancerade
Neumann till fältskär. Ett av honom utfärdat sjukbetyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
