Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Slaget vid Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hur beroende han var ej blott av svenske konungen utan
även av svenska ämbetsmän, ja hur han rentav kröp för de
mäktigaste bland dem. Så berättades, hurusom Stanislav vid
en middag, som han gav för svenskarne, hade velat kyssa
händerna på Piper och Rehnsköld. Den förre hade
allernådigst mottagit hyllningen, men fältmarskalken hade
dragit sin hand tillbaka.
Särskilt betecknande för den gode konung Stanislavs
maktlöshet är följande episod, som inträffade på hösten 1708 i
Marienburg, där han då vistades. Dit kom ett preussiskt
sändebud, åtföljt av en trupp dragoner, som utgjort dennes
vakt i Varschava. Men den svenske överstelöjtnant, som
var kommendant i Marienburg, sade stopp för eskorten;
och då hans befallning ej verkade, tog han och arresterade
dragonerna. Preussaren klagade inför Stanislav själv, men
konungen kunde ingenting göra åt saken. För sin egen del
ville han gärna, förklarade han, låta sändebudet uppträda
med sin vakt, men om han nu tillsade den svenske
överstelöjtnanten att försätta dragonerna i frihet, vore det fara
värt, att han ej skulle bli åtlydd. Han kunde blott lova att
vid lägligt tillfälle försöka stämma svensken fogligare. Nu
vore det mycket riskabelt att störa honom, ty konungen
visste, »att han druckit hela dagen och var i ett farligt
humör». Och därmed fick det vara.
Till följd av Stanislavs brist på auktoritet blev hans rike
för Sverige en börda i stället för en hjälp. Karl XII hade
felräknat sig på Polen. Han förmådde icke gjuta nytt liv i denna
statsorganism. I stället för att i detta rike få en
bundsförvant i den stora kampen mot Ryssland, blev Polen för
honom »en död kropp, som släpade med». Någon förstärkning
av svenska armén var från det hållet ej att räkna på. Så voro
karolinerna där borta på de ryska stäpperna alldeles avstängda
från den övriga världen, från all förbindelse med sina vänner.
Sedan augusti förra året hade de ej fått växla ett brev med
de sina hemma i Sverige. Att vänta med avgörandet tjänade,
som sagt, ingenting till. Bristen på livsmedel blev blott
för var dag värre, ty förra årets skörd var nu nästan
förtärd, och ammunitionen började också tryta. Karolinernas,
liksom deras konungs, hopp stod till ett fältslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
