Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Slaget vid Pultava
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flankskyddet, bli så pass blottställt för svenskt infanteri och
kavalleri i förening, att den för svenskarne ogynnsamma
proportionen i antal därav skulle delvis uppvägas.
En svaghet på svenska sidan var dock bristen på
ammunition. Man såg svenska soldater på fälten samla ihop
fiendens utskjutna kulor, ja Nils Gyllenstjerna berättar, att
officerarne läto stöpa om sina tennkärl till gevärskulor.
Därtill kom, att en stor del av krutet, som medförts från
Sachsen, flere gånger hade blivit vått och dess kraft
därigenom försvagats. Lewenhaupt berättar, att när skotten
gingo av, lät det, »som hade man slagit någre handskar
tillsammans». Och vid en tidigare skärmytsling hade han
konstaterat, att en gevärssalva, som hans folk avgav, blev utan
all verkan, därför att »kulorna föllo neder 30 steg ifrån
mynningen uti sanden».
Men för kavalleriet betydde dessa omständigheter ej så
mycket, eftersom Karl XII, i likhet med Fredrik den store
på sin tid, ej tillät sina ryttare att inlåta sig i eldstrid på långt
håll eller över huvud taget använda karbinen i pågående
batalj. Karolinernas instruktion föreskrev nämligen, att
rytteriet skulle anfalla med blanka vapen och i så häftigt anlopp
som möjligt. Däri låg dess styrka och förklaringen till flere
av dess största triumfer.
För infanteriet däremot var naturligtvis krutets dåliga
beskaffenhet betänkligare, men händelserna i själva slaget skulle
dock visa, att svenskarnes ena flygel kunde driva fienden
tillbaka utan att lossa en enda salva. Så hade också skett vid
Holovsin, där Karls lösen, då han vadade genom ån Vabitj,
var: »Skälm den som skjuter, gossar!»
Men betänkligt var naturligtvis, att det svenska artilleriet
icke kunde användas till följd av brist på ammunition, medan
ryssarne kunde rikta ett sjuttiotal kanoner mot de anfallande.
Å andra sidan får man dock komma ihåg, att fältartilleriet
ännu alls ej hade den stora betydelse, som det senare fick.
Vid Klissov hade Karl utan artilleri besegrat en armé, som
var försedd med 48 kanoner, vilka alla togos av svenskarne;
och då voro fienderna ändå 2½ gånger så många som de
våra. Likaledes hade Rehnsköld vid Fraustadt utan artilleri
slagit en armé, som var dubbelt så stark som hans egen och
försedd med 31 kanoner. Hela detta artilleri blev också taget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
