Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Kapitulationen vid Perevolotjna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den engelske envoyén Whitworth berättar i sina depescher
från Ryssland, att Menschikovs styrka utgjordes av endast
9,000 man, och att ryssarne blevo högst förbluffade, när
de funno, att deras fångar icke, som de föreställt sig,
bestodo av omkring 7,000 man utan av 16,000. Också anmärker
han: »Troligen kan historien icke uppvisa något annat
exempel på att så starka reguljära trupper utan ett försök till
motstånd underkastat sig ett sådant öde!»
»Ett sådant öde!» Ja säkert ha karolinerna under de långa
åren från 1709 till 1721 bittert ångrat, att de läto
klenmodighetens anda råda vid Perevolotjna.
Det mottagande, som de tillfångatagna svenskarne rönte
från tsar Peters sida, då han kort efter kapitulationen
anlände till Perevolotjna, bådade intet gott. I en rysk dagbok
från 1709, sannolikt förd av en präst, skildras Hans
tsariska Majestät i det ögonblick, då han får syn på sina
fångar: han »pekade på dem med värjan och behagade
säga: ’Se där äro smädarne och bespottarne av vår rätta
gudsfruktan och tro, de som hava förstört och ödelagt
Herrens tempel och kastat ut de heliga sakramenten. Här
har nu Gud straffat dem för deras gärningar, de där,
som skröto av att de skulle sätta mig av tronen. Men
genom Guds hjälp och Edra skarpa vapen får man nu se dem
likt en boskapshjord drivas ut ur riket blott medelst edra
laddstakar.’ Därpå behagade han befalla, att de icke fingo
ställas upp i linje på krigsmanér.»
Den 3 juli skredo ryssarne till undersökning av de fångna
officerarnes bagage. Det blev stor skandal, när flere förnäma
generaler och andra av befälet befunnos ha, i brist på annat
trävirke, gjort sig bord och sängar av Guds moders,
apostlarnes och andra helgons bilder, tagna från ryssarne. Ja
somliga hade ej ens aktat för rov att förvandla dem till
schackbräden. När tsaren fick se detta, fällde han ymniga
tårar. Han och hans följe började buga och korsa sig för de
heliga bilderna samt kyssa dem.
Följande dag fingo fångarne avmarschera till Pultava.
Där måste de gå förödmjukelsens väg fram genom dubbla
led av ryska trupper. Den förut nämnda ryska dagboken
uppehåller sig med särskilt välbehag vid skildringen av
svenskarnes marsch förbi kalmuckerna, som i raseri sleto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
