Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Alt-Ranstädt till Perevolotjna - Karl XII:s färd över stäppen från Perevolotjna till Bender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det bli hög tid. Kort därefter kommo emellertid
båtarna, och svenskarne voro ej sena att stiga ombord.
Med spänning hade flyktingarne på flodens andra strand
avvaktat utgången av Poniatowskis besök hos paschan. Och
spänningen berodde ej blott på att fienden när som helst kunde
vara över dem, utan också på att de voro svårt ansatta av
hunger. Den 6 juli på aftonen kommo enligt Agrells
berättelse några turkar över och hade »litet bröd med sig, det de
sålde åt det hungriga folket, av vilka mången icke smakat
något Guds lån på denna sidan Dnjeperen; och kunde man för
en dukat intet få så mycket, som en mättade sig med. Jag
var så lyckelig, att jag hade någre stycken skorpor uti min
kappsäck med mig, som jag tagit uti en uppslagen
brödvagn på marschen mellan Pultava och Dnjeperen. Av dem
bestod jag mig en halv om dagen, varmed jag gjorde kallskål
uti dambarna på ödemarken.
Den 7 kommo ock turkar med bröd men icke att det
förslog utan var ännu så dyrt, att det knappt kunde betalas.»
Alla svenskar hade ännu ej kommit över floden, då ryska
trupper blevo synliga. De hunno också att hugga ned eller
tillfångataga ett par hundra av flyktingarne. Det är
Poniatowskis nit, man har att tacka för att Karl XII ej ändå till
sist blev ryssarnes fånge.
Vid Otjakov blev det äntligen slut på hunger och törst.
Här fingo de våra köpa allehanda förnödenheter, såsom
fårkött, höns, bröd, vin och vatten.
Medan Karl XII uppehöll sig i trakten av Otjakov, kom
ett ilbud från Konstantinopel med svar på paschans
förfrågan, hur han skulle behandla svenske konungen. Sultanens
befallning gick ut på att paschan »strax skulle utan något
uppehåll eller dröjsmål konungen utav Sverige med sitt
medfölje emottaga och bevisa Hans kungl. Maj:t den respektive
ära och reputation, likasåsom vore Hans kejserliga Maj:t
Soliman Sultan själv i sin egen höga person där ankommen»
— så citerar Norsbergh. »Och var kommendanten därhos
befalld att låta Hans kungl. Maj:t bliva convojerad och
beledsagad väl och lyckeligen fram till gränsfästningen
staden Bender.»
Paschan fick nu brått med att skynda ut till Karl XII:s
läger och meddela honom sultanens befallning. »Då turkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
