Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En livsglädjens sångare - Johan Runius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom även vid tillfällen, då de måste göra intryck av okynne.
Så parenterar han vid generalguvernör Olivecrantz’
begravning över den livets krona, som den döde vunnit, med denna
överraskande formulering:
»Nu är Oliv i Liv förbytt
och Krantz i Krona.»
»Tänk! mannens namn, hans odygd, och hans dödsart, alla trenne,
hur de på H begynnas just. Hans likskrift bliver denne:
’Högdragna Haman hänger här. Hans grav är lik ett H;
men tvärstrecket, som mittpå står, måst sättas ovanpå.’»
»Nu är en fröjdetid. Nu börjar fiskar spritta;
nu börjar gräset fram ur dystra dvalan titta.
Evart ut örat går, evart ut ögat ser,
allting i glädje mys’ och ganska ljuvligt ler.
Nu är en sångetid. Nu höras fåglar kvittra:
nu tillrar lärkan upp, nu hörs steglitsens cittra.
Den klara näktergal är bäst vid flöjten van,
rördrommen svarar på sin grova dulcian.[1]
Nu är en kärlekstid, då djur och fåglar gilja
och bju’ varann till såt och kärlig vilja.
De föra fram så nätt sitt älskogsfulla språk;
om jag dem härma vill, så kommer jag i bråk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
