Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till tals med honom. Karl såg på mannen och sade bara:
»Löfving!» Blick och tonfall voro fullkomligt klargörande:
Löfvings grova näve släppte genast taget, och dess
innehavare gick hem och »kastade sig på sängen».
Där låg han förmodligen och skämdes.
Men när Karl bara hade tid, kunde han sitta i flere
timmar och höra på, hur Löfving berättade om sina
mandater, och gav honom då högsta betyget: »Vi se, att
Löfvingen inte är rädder.» Nej, det hade Hans Maj:t då rätt i,
menade finnen. Och så kände han sig varm i kläderna
igen och var framme och tittade ett tag över konungens
axel, när Hans Maj:t satt och skrev vid bordet. Karl sköt
bara undan papperet och lät för resten udda vara jämnt.
Många skiftande öden skulle Löfving genomgå efter den
tiden. När det stora nordiska kriget slutade, förlorade han
i och därmed sitt levebröd, skulle då pröva på något
annat och tog sig ett hemman på arrende. Men
jordbrukarens trägna mödor passade den gamle partigängaren illa.
Redan efter ett års försök måste han gå från gård och
grund. Sedan flackade han omkring i Finland och levde
på sina vänner, allt under det han fruktlöst bestormade
regeringen med ansökningar om någon syssla. Det
märktes, att han med Karl XII:s bortgång hade förlorat sitt
bästa stöd.
Omsider hugnades han dock med kaptens rang jämte
löfte att vid tillfälle bli antagen i rikets tjänst och fick
ett kronohemman anslaget till sitt underhåll. År 1741,
när ett nytt krig utbröt med Ryssland, hade man ånyo
användning för den skicklige kunskaparen. Men det är en
annan historia.
Så otaligt många gånger, som Löfving än utmanat
döden, uppnådde han i alla fall den ovanligt höga åldern av
88 år. Han dog år 1777. På äldre dagar hade han hugnats
med majors rang och en liten livstidspension av svenska
regeringen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
