Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade bönderna fattat nytt mod, och inne i skogen blevo
fienderna oförmodat angripna av ett hundratal allmogemän
från Torneå socken, vilka lågo på lur där. Ryssarne vände
då om men råkade i stället ut för lika många Kemi-bönder,
vilka vållade dem betydlig manspillan och drevo dem på
flykten. De förföljande bönderna gjorde ett värdefullt byte
av penningar och hästar.
Ryssarne kommo emellertid tillbaka, och i februari 1716
brände de Torneå stad utom kyrkan. Även byarna
däromkring satte de eld på, bland dem Haparanda. Men de anfall,
som kosackerna mot årets slut gjorde på allmogens gränsvakt
vid Torneå, blevo samtliga tillbakaslagna, och kosacköversten
själv stupade. Några av dessa odjur påträffade emellertid
komministern i Torneå, som de klädde av och gåvo »podogg».[1]
En annan prästman klädde de likaledes av naken, och hans
hustru, som var stadd på flykt i en släde, mördade de.
I januari påföljande år återkom fienden inemot tusen man
stark, gick över den tillfrusna Torne älv och nedgjorde större
delen av den svenska posteringen där. Härefter fortsatte
ryssarne såväl till häst som på skidor in i Torneå och Kalix’
socknar, där de, såsom landshövdingen skriver, »mycket
tyranniskt framfarit med folkets plågande och dödande, några
gårdar med folk och boskap levande uppbränt, alla hästar,
kor och spannmål, som de överkommit, bortfört och sålunda
hemmanen öde gjort». De förskrämda människorna togo
skogen fatt, och många fröso där ihjäl. »Otaliga människor
blevo halta och lemlösa, för det de måste sig uppehålla uti
skogen om vintern under bara himmelen.» Men ett värre
öde drabbade dem, som föllo i ryssarnes händer. De »pintes,
piskades, stektes». 3—400 människor blevo den omänsklige
fiendens offer. Ryssarne rövade också bort hundra hästar
och ett tusental kor från den fattiga allmogen.
En del av kosackerna utsträckte sitt rövartåg ända ned
till Skellefteå socken och plundrade Piteå och Luleå, dock
utan att bränna dem. Om kosackernas besök i Luleå skrives,
»att fienden alldeles oförvarandes inföll, då borgerskapet icke
allenast måste lämna sin redbaraste egendom, utan även
många med hustru och barn blevo ömkligen marterade och
ihjälslagna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
