Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Allmogen exercerades, och vid de vårdkasar, som av ålder
funnos på ön, utställdes vakter, som skulle antända dem, när
någon fiende syntes till.
Sparrfelt nöjde sig dock icke med att sätta fart i det
vapenföra manskapet. Även gubbar, gummor och pojkar fingo
sina uppgifter i försvaret. De gamla skulle göra upp stora
eldar på kusten, i beräkning att röken skulle göra det svårt
för fienden att finna rätta landningsplatsen. Och pojkarne
skulle föra kampen mot ryssen på samma sätt som David på
sin tid slogs med Goliat.
Sparrfelt fick dock aldrig pröva denna sorts krigföring,
ty redan på hösten 1711 lämnade han sin landshövdingebeställning,
därför »att den penetrante[1] kalklukten mycket
skadat dess syn och ögon». Hans efterträdare, överstelöjtnant
Coyet,[2] fann hela försvarsanstalten med gubbar och gummor,
som skulle tutta på eldar, samt de slungbeväpnade pojkarne
»impraktikabel och pueril»[3] — fastän han mycket väl visste,
att den stod omnämnd hos de grekiska hävdatecknarne
Thukydides och Xenofon. Samma vanvördiga syn hade han
på företrädarens plan att uppställa stora kastmaskiner, vilka
skulle slunga väldiga stenar med sådan kraft, att det fartyg,
som träffades, ofelbarligen borde gå till botten.
Gottland fick emellertid år efter år vara i fred för ryssarne,
och därför råkade landstormsorganisationen i förfall. Överste
Nils Posse, som i juni 1712 övertog landshövdingeposten,
menade, att bönderna ej voro mycket att lita på vid
inträffande fientligheter, hur stor deras trohet mot fäderneslandet
än månde vara. Enda utvägen att få något gagn av dem vore
att blanda upp dem med reguljärt manskap. »Om bonden
ser en eller två falla, tappar han genast modet och springer
sin väg», sade Posse. Reguljära trupper var det dock ont om
på Gottland. Där funnos numera endast de femtio
ståndsdragonerna och några få artillerister — kalmariterna hade
nämligen blivit överförda till fastlandet, enär de ansågos mer
behövliga på annat håll. Posse satte emellertid i gång med
regelbunden exercis bland bönderna och använde dem till
skansarbeten samt till daglig vakthållning vid vårdkasarna.
Och alla voro villiga — än så länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
