Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - August II gör sig åter till herre i Polen, och ryssarne bemäktiga sig Östersjöprovinserna samt förhärja Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nattkvarter. Då passade 300 stycken på och övergåvo fanorna.
På morgonen kom emellertid en ansenlig förstärkning, och
Böckler stod där i ett tag som anförare för hela 1400 man.
Men böndernas mod hade inte växt med deras antal, utan
de förklarade, att de inte ämnade hålla stånd.
Och det löftet höllo de.
Fiendens hela styrka var ungefär lika stor som böndernas.
Men dessa hade icke på långt när alla ryssarne samlade emot
sig, ty flere fientliga avdelningar hade skickats åt andra håll
— och det visste gottlänningarne mycket väl. Icke förty
behövdes det ej mer, än att de fingo syn på fienden, för att
bondekavalleriet skulle ta till flykten. Den ene ryttaren red
den andre överända, och fotfolket drogs naturligtvis med i
den vilda flykten. Förgäves sökte officerare, kronobetjäning
och präster, som funnos tillstädes, att hejda de flyende.
Snart stod Böckler där nästan ensam med några få officerare
och kunde ingenting annat uträtta än sätta i säkerhet det
lilla fältartilleri, han hade med sig.
Till all lycka voro dock ryssarne just inte mycket mer
behjärtade än gottlänningarne, blott de mötte det minsta
motstånd. Så var t. ex. fallet på Fårön, där bönderna höllo
stånd, så att man fick tillfälle att beskjuta fienden med några
kanoner, som funnos på ön.
Från Östergarn, där ryssarne hade sitt huvudkvarter,
vågade de ej avlägsna sig mer än högst ett par mil inåt landet,
men det område, som de genomströvade, förhärjade de
grundligt. En mängd boskap förde de med sig, kyrkklockorna
likaså; bräder, tjära och torv föraktade de ej heller. Ett tjugutal
personer bortförde de i fångenskap, däribland flere små barn.
År 1718 gjorde ryssarne sin sista påhälsning på ön. Det
var i Rone socken på sydöstra kusten. Där landade två
fartyg, vars besättning utan motstånd togo med sig en del boskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
