Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förvärva och återvinna Skåne, en av de dyrbaraste klenoderna
i Sveriges krona, och påminde om de tappra män, som »icke
undandragit sig att kläda blodiga skjortor» för samma sak.
En sådan konung ägde de än, och de borde då träda i sina
fäders berömliga fotspår. Stenbock själv vore vittne till
konungens uppsåt, ty han hade i sju hela år sett honom
med oförliknelig frimodighet gå sina fiender under ögonen,
för att förvärva en säker och beständig fred åt sina trogna
undersåtar. Själv ville Stenbock för Skånes land ha liv och
blod osparda och tog den levande Gud till vittne därpå.
Efter detta eldande tal avlade generalguvernören själv
ånyo trohetsed till Sveriges krona, och med entusiasm följde
de församlade strax därefter på rådhuset hans exempel.
Över land och rike trängde Stenbocks manande ord,
tändande ny tillförsikt i svenska sinnen. Det var ord,
framsprungna ur ett varmt hjärta, ur ett ärligt svenskmannasinne. Det
var med ordets makt, som Stenbock ryckte detta folk med
sig, och utan denna talets gåva hade hans svärd ej fått den
kraft, som blev det beskärd. Men ytterst berodde kraften
av hans ord på att folket lärt känna Magnus Stenbock
såsom mannen, som verkligen menade vad han sade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
