Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
längre. Man räknade på att Reventlow från Kristianstad
skulle kunna företaga en kupp mot Karlskrona. Där låg ju
hela svenska flottan, och dess undergång måste tvinga Sverige
på knä. Sedan borde en framryckning från Bleking mot
Kalmar kunna göra slut på kriget.
När Stenbock såg, att Karlskrona var hotat, skyndade han
till Blekings försvar och överlämnade befälet i Skåne åt
generalmajor Göran Gyllenstierna. Men tyvärr kunde
ställföreträdaren alls ej ersätta generalguvernören. Han saknade både
Stenbocks drivande kraft och hans militära begåvning och var
väl starkt begiven på dryckjom, varunder han gärna blev
bråkig och bullersam. Så synnerligen mycket kunde man ju
heller icke vänta sig av hans 3,000 ryttare, som ledo brist
på både proviant och furage och fröso i sina slitna uniformer.
Deras stövlar voro tjugu år gamla och måste hållas ihop med
bast och rep. »Ryttarnes klagan är gräselig att höra»,
skriver en överste till Stenbock.
Men hade Stenbock själv anfört detta folk, så hade det
säkert ej, som nu skedde, nästan utan motstånd tagit till
flykten för en jämnstark dansk avdelning och lämnat Helgeå
i fiendens våld.
När Stenbock i Bleking nåddes av underrättelsen, att
fienden höll på att tilltvinga sig övergången över ån,
skyndade han så hastigt som möjligt till den hotade punkten.
Då möter han en mil väster om Sölvesborg flyktande
svenska officerare och manskap i full karriär. Med hjälp av ett
par andra officerare lyckas han dock hejda de flyktingar,
han själv stöter på, och ordna skvadronerna igen på gränsen
mellan Bleking och Skåne.
Men en del av dessa hjältar kommo fram på andra vägar
och stannade ej förrän i Karlshamn, inemot fem mil från
valplatsen. Där blevo de hejdade av den duktige
landshövdingen Adlersten, som lät dem höra några sanningens ord.
Det var tydligt, att de tre svenska regementena gripits av
fullkomlig panik. Hur skulle man för framtiden kunna sätta
någon lit till folk, som betett sig så huvudlöst i farans stund?
Danskarne voro nu herrar över Skåne så när som på Malmö
och Landskrona fästningar. Till råga på olyckan föllo nästan
alla de välbehövliga förråd, som de våra samlat i
Kristianstad och trakten däromkring, i fiendens händer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
