Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en överhängande fara att bli avskurna från Hälsingborg.
Och därför övergåvo de sin ställning vid Helge å samt drogo
sig undan för undan tillbaka till Sundet. Härtill bidrog, att
Reventlow, som ämnat leverera batalj i det inre av Skåne
och ej nämnvärt låtit skrämma sig av faran att bli avskuren
från Hälsingborg, råkade ut för en häftig förkylning, vilken
nödgade honom att intaga sängen och nedlägga befälet.
Det övergick då till generallöjtnant Rantzau, en käck och
hurtig kavalleriofficer, som dock alldeles saknade sin
företrädares fältherreblick.
Varpå grundar Stille nu sin åsikt om Magnus Stenbocks
fälttågsplan, sådan den ovan beskrivits? Har generalen
själv på något ställe lämnat en dylik redogörelse för sina
strategiska avsikter? Nej, men genom en sinnrik kombination
av ett par generalers antydningar, Måns Lurifax’ kända
förslagenhet och framför allt krigsrörelsernas inre
sammanhang har Stille kommit till denna slutsats. Den godtages
dock icke fullt av Claes Annerstedt i hans mästerliga,
varmhjärtade biografi över Magnus Stenbock. Enligt Annerstedts
åsikt får man nöja sig med att fastslå, att Stenbocks mål
var att fortast möjligt befria Skåne från de danska trupperna.
Men för den sakens skull fick han vara beredd att leverera
batalj varhelst fienden fann lämpligt att göra motstånd;
och det stod, menar Annerstedt, icke i Stenbocks makt att
bestämma.
Detta är dock givetvis att gå för långt i att hävda den fria
viljan hos Stenbocks motståndare, ty krigshistorien erbjuder
ju mer än ett exempel på, hur härförare genom listigt
uttänkta manövrer lockat eller drivit fienden att förlägga ett
fältslag på den plats, de själva önskat som slagfält. Det kan
således icke anses ligga något mot krigshistoriens
erfarenheter stridande i tanken, att Stenbock skulle kunna ha
föresatt sig att efter sin vilja länka krigets gång, men
bevisat kan man dock icke anse det. Att den avgörande
stridens förläggande till Hälsingborg dock måste framstå
som ett önskemål för Stenbock, därom kunna alla vara
ense; och Annerstedt vill ej förneka, att bland de många
möjligheter, som Stenbock vid fälttågets öppnande tänkt
sig, även varit den, att fienden icke skulle upptaga striden
förrän vid Hälsingborg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
