Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Danska kriget 1709—1710
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
framryckningen höllo högra flygelns infanteri och kavalleri ej ihop,
utan infanteriet blev efter. Och mellan högra flygeln och
centern uppstod också en bred lucka, därigenom att
centern under framryckandet drog sig åt vänster. Så företedde
den danska slaglinjen inom kort bilden av en bruten linje.
Och Rantzau var icke mannen att bringa reda i det hela.
Han tumlade om i det hetaste handgemänget på högra
flygeln och kämpade med lysande tapperhet men skötte sig,
som om han varit löjtnant och icke general. I den vilda
ryttarkampen gled överbefälet fullständigt ur hans händer.
För glädjen att få hugga in och föra de närmast stående
skvadronerna till seger glömde han bort, att han var högste
befälhavare över en hel armé. Faktiskt blev den danska
armén på detta sätt utan överbefälhavare. Slagordningens
olika delar, vilka under framryckningen blivit betänkligt
långt skilda frän varandra, fingo reda sig på egen hand.
Hur annorlunda skötte ej Stenbock sitt fältherrevärv!
Han höll sig ur handgemänget. Enligt en tradition skall han
under hela slaget ej ha dragit värjan utan blott haft ett
ridspö i handen. Men så bevarade han i stället överblicken
över bataljläget och släppte ej för ett ögonblick ledningen
av det hela.
I början av striden hade danskarne övertaget. Deras
högra flygel kastade två gånger de motstående svenska
skvadronerna tillbaka. Men Stenbock försummade ej att
begagna sig av den splittring, som uppstått mellan fiendens
olika avdelningar. Han sporrade sin häst och sprängde i väg
till sin högra flygel för att därifrån skaffa förstärkningar
åt den vänstra. På vägen red han ned sig i ett moras, och
i ivern att arbeta sig och hästen upp ur gyttjan ansträngde
han sig så häftigt, att han under sitt återstående liv måste
bära bråckband. Men han lät icke av sin plågsamma
kroppsskada hindra sig från att leda striden till slut.
Framkommen till högra flygeln, avsände han därifrån flera
kavalleriregementen till den vänstra. De trängde in i de luckor, som
bildats mellan danskarnes center och högra flygel, och det
danska kavalleriet på denna flygel såg sig i fara att
omringas av övermakten. Ett rykte flög genom de danska
leden, att fienden vore i ryggen. Anfallna från flere sidor,
grepos de danska ryttarne av panik och vände sig till flykt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
