Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Med »den gamle greven» åsyftas kaptenen vid Livgardet
Karl Posse, som i april 1711 följde med överste Funck på
den ambassad till Konstantinopel, vars audiens hos
sultanen Agrell skildrat.[1] Då fick även Demin vara med, och
med en viss stolthet berättar han, att han »varit och besett
den stora staden Konstantinopel, därav vi det största nöjet
har haft, sedan vi kom till Turkiet. Vi voro där uti 10
veckor och besågo den audients, som vår amfogie[2] där hade,
och så den stora ståt, kejsaren för, som ock kejsaren själv.»
För övrigt märks, att Demins tankar helst gå till en ung
Annika Biörn, som synes ha varit i tjänst hos greve Posses
syster. Han är mycket ivrig att få veta, hur det står till
med henne. »Hälsa den hjärtungen», skriver han till en vän,
»och be henne intet taga någon man, förrän jag kommer hem!»
Mera sentimentalt skriver gesällen i kungliga bageriet
Nils Weneus i ett brev till sin far, vars adress är denna:
»Bagaren, äreborne och konsterfarne mäster Mikael
Jönsson Lundh, är till finnandes på Götegatan, strax vid källaren
Hamburg.»
Inför honom uttrycker sonen sin hemlängtan sålunda:
»Här blir rätt nu så ledosamt på detta långvariga stället
och villa landet, som vi stå uti, så att man må försmäkta
av ängslan och ens ungdoms tid måste så lideligen[3] flyta
sin kos. Den högste Guden give, att vi måste få se den dagen,
att vi finge göra oss färdige att marschera härifrån detta
fula landet, som Kristi namn ingenstädes är bekant, in på
kristelige orter, att vi där kunde få leva ibland våra bröder.
Jag tror, att den dagen vore kärare, än jag vet icke vad. Vi
hava erfarit hemmanifrån, huru Gud haver straffat eder
med en faslig sjukdom,[4] vilken Gud allsmäktig hädanefter
avvände! Allt därföre är det för oss nu så ängsligen, att vi
intet veta, om våra goda vänner leva eller ej. Beder
fördenskull, kära Far täckes vara så gunstig och låta veta, om
han lever, när någon post går här emellan.»
En annan kunglig bagaregesäll vid namn Johan Bergh,
vars fader är »bagaren, äreborne och konsterfarne mäster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
