Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sverige blir anfallet, medan konungen är borta i främmande land - Karl XII driver Turkiet till krig med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillräcklig eskort och ett penninglån på 1½ million kronor.
Men han lät därjämte förskansa sitt läger. Då kommo de två
paschor, som voro utsedda att anföra hans eskort, och
begärde audiens för att delgiva konungen storvisirens order,
att om han ej genast bröte upp, skulle han med våld föras
bort. Karl lät hälsa dem, att de gjorde klokast i att
hålla sin tunga i styr och väga sina ord. När de dagen
därpå anlände, åtföljda av sin janitscharvakt, mottog han
dem vid sitt tält med vakten i gevär. Den vinken förstodo
de bägge turkarne. »De hade», för att tala med Agrell,
»darrat och bävat, då de sågo Hans Maj:ts tält omgivet av
400 käcka dragoner, som gjorde deras parade med sköne
gevär i vackert solsken.»
Något uppträde blev det alltså ej av den gången. Och vid
turkiska hovet hade vågskålen åter börjat sänka sig till Karls
förmån. Tsar Peter gjorde nämligen ingen min av att
uppfylla sina förpliktelser mot Turkiet. Då blev storvisiren en
vacker dag entledigad, och i december 1711 utfärdade
sultanen en ny krigsförklaring mot ryssarne.
Men därför var det ock så mycket nödvändigare, att
regeringen i Sverige äntligen gjorde allvar av Karls löften att
sända över till Tyskland de trupper, som skulle samverka
med de turkiska. Karl nedlade också mycken kraft på att
förmå det svenska riksrådet därtill. Men då inga andra
verkningar än bara veklagan förspordes av konungens
påstötningar, fingo dessa en allt onådigare form. Så lät han
rådsherrarne i februari 1711 veta, att han nu hört dem så
ofta tala om »det slätta tillståndet hemma i landet, att det
vore nog, om man allenast korteligen förmälte, att det
antingen ännu vore lika sådant eller ock slättare». Med
jämmer och veklagan uträttades ingenting. Nu gällde det i
stället att »använda yttersta förstånd och krafter till rikets
försvar och dämpande av fiendens högmod» — ty konungen
vore övertygad, att rådsherrarne skulle slå bort alla
tankar på att »köpa en neslig fred medelst några provinsers
avstående, vartill Vi aldrig lärer samtycka».
Någon fart blev det dock ej i krigsförberedelserna här
hemma, förrän när Magnus Stenbock, som utnämnts till
överbefälhavare, själv började driva på flottans utrustande
i Karlskrona. Det var i maj 1712. Men då hade Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
